Igår sprang jag drygt 13 kilometer för första gången sen i augusti förra året. Jag flög inte fram men det gick ändå hyfsat, särskilt om man tar i beaktande att det blåste rejält och regnade. 
Tack och lov var det inte så kallt, det var fem grader och det är okej. Börjar det krypa närmare nollan än så blir det tuffare att springa i regn och blåst. Jag var trots det ordentligt röd i skinnet när jag kom hem från rundan.
Igår var jag (hustrun följde också med) och träffade läkaren på TILMA (Terapi Information vid LäkemedelsAvvänjning) och det var en fantastisk upplevelse. Han lyssnade, brydde sig, var pragmatisk och han erbjöd konkret hjälp! Under mina snart 16 år på psykiatrin har jag aldrig fått ett lika bra bemötande som jag fick igår. Alla bemötanden hos psyk har inte varit katastrof men inget har varit som gårdagens. Både hustrun och jag hade tårar i ögonen av lättnad när vi lämnade TILMA, till slut nån som bryr sig. Läkaren skrev ut den medicin jag bråkat med läkarna på psykiatrin om att få. Det var ju han 
som tipsade mig om den initialt när jag på grund av sömnstörningarna i desperation kontaktade TILMA för två veckor sen.
Att sen få tag på medicinen blev ett litet äventyr. Jag åkte till apoteket i Getinge och de 
hade den men i en större förpackning än jag fått förskriven så jag fick inte ut medicinen. Apotekaren kollade i sin dator och det visade sig att min storlek på förpackning var slut i både Halmstad och Falkenberg. Det blev till att jaga tag i läkaren igen för att be om ett nytt, större, recept. Att ringa en läkare hos Region Halland är dock omöjligt om man inte har deras direktnummer, Regionens växel vägrar koppla samtalen. Växeln kopplar samtalen till mottagningstelefonen och det är en telefonsvarare där man får lämna ett meddelande och så ringer de upp inom två arbetsdagar. Jag lämnade ett meddelande men var superstressad att det skulle dröja innan de ringde upp men de hörde av sig inom 30 minuter så jag fick ett nytt recept snabbt.
Den här medicinen, Oprymea (aktiv substans Pramipexol), är inte av samma sort som de som psykiatrin tidigare förskrivit som hjälp mot sömnstörningarna som benryckningar och myrkrypningar orsakar. De medicinerna syftar till att göra mig trött (de har egentligen en annan verkan men trötthet är en biverkan) så att jag ska somna snabbt och inte vaknar av benproblemen (som slår till när jag sovit en kort stund). Tanken är kanske god men det har tyvärr inte fungerat i praktiken. 
Oprymea är en Parkinsonmedicin som ska få själva ryckningarna och myrkrypningarna att upphöra. Igår hjälpte den i varje fall, eller så var det tröttheten efter löpning som påverkade mig, för jag somnade direkt och vaknade inte av några benbesvär.
Det var Saint Patrick´s day igår och jag flaggade som vanligt. Jag hade tänkt dricka en flaska stout för att fira medan jag rökte kvällspipan men eftersom jag tog den nya medicinen för första gången (tog den på kvällen) så ville jag inte kombinera den med alkohol.
