Uncas smyger igen
När jag skulle ut och springa i morse så upprepades scenerna från i onsdags. Jag kom 300 meter, 
mötte en älg och vi sprang sen åt varsitt håll. Jag gjorde en ”Uncas” och smög tillbaka beväpnad med en kamera. Idag så fick jag lite bättre bilder. 
Det verkar vara samma tre älgar idag som i onsdags men nu kunde jag se att en var en tjur.
Medan jag gick runt kullen som 
älgarna var på så delade de på sig. En stack över vägen och in i vår skog och de andra två drog ut på de nytröskade fälten bortom grannen. De hade väldigt
bråttom och verkade stressade (vem skulle inte vara det med Uncas i faggorna?) så jag gick hem.
De här älgmötena rör till mina dagar. Jag har saker inplanerade i ett detaljerat schema och det schemat 
blir kraftigt förskjutet när det dyker upp älgar hela tiden.
Den konkreta starten av vårt köksprojekt närmar sig allt mer. Även om vi har lagt ut bygg- och monteringsjobbet på hantverkare så måste vi ändå tömma det rum
(vårt nuvarande matrum och kontor) där det nya köket ska vara. Det är en uppgift som just nu känns nästan övermänsklig. Det går väl an att vi ska tömma matrummet men att tömma garderoben på all bråte och skafferiet på alla torrvaror känns som ett jättejobb. Vi måste tömma de två skrymslena eftersom väggen mot dem ska bort för att skapa mer köksyta.
Min högra hälsena känns riktigt bra nu men idag så fick jag ont i den vänstra. Jag vet inte om det var rushen vid älgmötet som blev för mycket för hälen. Smärtan är dock inte lika skarp och vass som den inledningsvis var i högerbenet och det tolkar jag som ett gott tecken. Träningen nästa vecka får inskränka sig till cykling och sandsäck. Jag har också påbörjat självmedicinering med Pronaxen.
