Upp och ner
Den senaste veckan har känts väldigt bra. Väldigt lite ångest, oro och grubbel. På terapin i går konstaterade vi att nuet var hanterbart, det är framtiden som är skrämmande. Idag känns nuet inte lika hanterbart. Jag vaknade med ångest som sen inte har släppt. Ibland har den minskat lite så det bara varit en gnagande oro. Andra stunder känns det som om jag ska börja klättra på väggarna, vet inte vart jag ska ta vägen. Ungarna är hemma eftersom dagis och fritids är stängt så jag kan inte ta Theralen heller, jag är rädd att jag slocknar då. Jag har provat med andningsövningar, att distrahera men inget verkar hjälpa.
I morgon ska jag vara på Socialförvaltningen. De ska ha en informationsträff och jag ska vara med och hjälpa till med det praktiska, och lyssna förstås. Känns det som idag kommer jag inte att fixa att sitta ner och lyssna på nån som håller ett föredrag, eller umgås med folk. Vi får se hur det känns i morgon.
Jag vet egentligen att mitt mående kommer att gå upp och ner men varje gång det kommer ett bakslag känns det så hopplöst – ”ska den här skiten börja igen”. Jag kokar ägg medan jag skriver det här och jag får tankar på att stoppa ner handen i det kokande vattnet bara för att få känna nåt annat.
Det hjälper lite att skriva men det leder också till frustration eftersom internet fortfarande strular. Telefonen funkar men internet har lagt av. I morse kunde vi vara inne korta stunder innan det la av men nu går det inte att komma ut på nätet alls. Nåt som brukar ha en lugnande effekt på mig är att gå in i min klädkammare och planera vad jag ska ha på mig de kommande dagarna. Vilken skjorta går till vilken kavaj? Vad ska jag ta för byxor då? Vilken slips matchar? Ni förstår principen. Inte ens det funkar idag – jag kan inte fokusera tillräckligt.
