Virsehatt
I dag utsatte jag min fru för nåt som jag inte skulle vilja att hon utsatte mig för. Efter att vi bråkat om en skitsak så tog jag bilen och
stack jag hemifrån utan en ordentlig förklaring. Jag skickade bara ett kort sms där jag skrev att jag behövde vara i fred och att jag inte tänkte ta livet av mig. Jag vet inte hur mycket det lugnade men jag hoppas att det tog udden av den värsta oron över att jag åkte.
Orsaken till att jag gav mig iväg hemifrån var nog lika delar ilska på min fru och ett behov av lugn och ro, att få vara ensam. Jag har inte hittat nån ro under midsommarhelgen utan mest varit stressad och mått ganska dåligt. Varför det varit på det viset vet jag inte riktigt. Helgerna är svåra för mig, det är som att jag
inte får det utrymme, den luft, som jag behöver. Det är dock sällsynt att jag sticker hemifrån men kombinationen stress, nedstämdhet och gräl är en volatil blandning. I dag exploderade den.
Det jag gjorde när jag var hemifrån var att köra runt lite mellan Sennan och Oskarström. Jag 
körde bl.a. en väldigt naturskön runda förbi Virsehatt.
Jag fikade och sov faktiskt lite i bilen också, dessutom så ägnade jag nästan två timmar åt att läsa GQ. Eftersom jag är lagd som jag är, så kunde jag inte låta bli att stanna till vid en loppis som jag passerade på vägen. Det blev inte några stora fynd men väl ett gäng knappar. Jag har några idéer kring hur de ska användas men jag 
köpte dem nog mest för att de var snygga i sig själva.
När jag stack iväg hemifrån så kände jag att jag måste iväg men samtidigt visste jag att det var fel, och elakt, att åka. Känslan av att jag måste göra nåt som jag vet är fel slår ibland över i ett självskadebeteende hos mig (som straff och botgöring antar jag). Jag hade såna tankarna när jag åkte hemifrån men räddades av bloggen. När jag såg Virsehatt och landskapet däromkring så fick det mig att byta fokus och jag började tänka i banor om möjliga bilder till bloggen istället.
