Familjen och jag är tillbaka efter en knapp vecka hos våra bekanta i Belgrad. Vi har haft väldigt fina dagar, både vädermässigt och socialt, även om resan inleddes med mycket oro för mig. Första morgonen i Belgrad upptäckte jag nämligen att jag glömt en av mina mediciner hemma.
Att glömma medicinen är nåt som jag alltid oroar mig för när jag reser så jag brukar alltid dubbel- och trippelkolla men den här gången gjorde jag uppenbarligen inte det. När jag skulle ta min Brintellix i måndags morse så fanns den inte med i påsen med mediciner. Det som är dåligt med att glömma mediciner på en resa är dels att jag inte får de medikamenter jag behöver och dels att abrupta avbrott i medicinintaget ofta leder till s.k. utsättningssymptom, det vill säga att jag blir psykiskt eller fysiskt påverkad av frånvaron av de kemikalier kroppen vant sig vid. Effekterna kan handla om allt från att jag blir mer nedstämd och deprimerad till kroppsliga besvär som yrsel och kraftigt illamående. Efter lite ringande till psykiatrin i Halmstad så fick jag dock beskedet att Brintellix är en av de få mediciner man kan sluta tvärt med utan 
att få utsättningssymptom. Snacka om att glömma rätt medicin! Jag fick dock rådet att ta det försiktigt när jag börjar ta tabletterna igen eftersom man kan bli dålig om man sätter in den för häftigt.
Vistelsen i Belgrad bestod huvudsakligen av ett intensivt slappande, socialt umgänge med våra 
vänner och turistande (mestadels genom promenader, ibland med guide, ibland utan). Däremellan klämde vi in en hel del ätande. Jag lyckades också beta av den enda punkten på min ”Att göra”-lista för resan genom att sitta i Kalemegdanparken och röka en pipa
medan jag beundrade den fantastiska utsikten över Belgrad och floden Sava (om jag lutade mig lite framåt så kunde jag också se Sava flyta ihop med Donau).
Min piprökning i Belgrad var trevlig (det blev ett stopp vid Donau också) men tobaksmässigt så var staden en besvikelse, jag hade spetsat in mig på att kunna köpa lite billig tobak att ta med mig hem men de butiker som sålde piptobak hade ett väldigt torftigt utbud så det blev inga
affärer. Jag köpte dock en Zippotändare anpassad för pipor, det runda hålet i tändarens övre del 
underlättar när man ska tända en pipa. Det är visserligen inte så att min vanliga Zippo inte fungerar, utan det var lika mycket en souvenir som ett bruksföremål som jag köpte. Så fort jag kom hem så flyttade jag dock över tändinsatsen till min gamla, graverade, Zippo.
Det här var vårt tredje besök i Belgrad (kan varmt rekommendera ett besök) och vid de tidigare
besöken har vi bott centralt i stan men den här gången bodde vi i ett charmigt hus i ett område som hette Zemun. Området ligger lite utanför centrala Belgrad och historiskt sett har det tillhört det Österrike-ungerska kejsardömet medan själva staden tillhört det Ottomanska riket.
Zemun påminde mig litegrann om Gamla stan i Stockholm, fast med mycket färre turister.
Måendemässigt så gick resan bra även fast jag glömt medicin hemma. Att komma hemifrån och bort från ”måsten” och ”borden” var nyttigt för mig, fast det vet jag ju sen innan eftersom det är precis vad jag gör när jag blir inlagd. Nästa gång jag blir riktigt risig (jag var nästan där innan vi åkte) kanske jag kan få Region Halland att finansiera en resa till Belgrad istället för att de ska behöva stå för kostnaden av en inläggning för mig…. 🙂 Jag blev dock väldigt trött de sista dagarna och det berodde nog mest på att det tog på mina krafter att mentalt vara igång på ett sätt som jag inte var van vid.
Jag rundar av dagens inlägg med några bilder från Belgrad och en med lite vardagsdramatik hemifrån – en duvhök (?) tog en höna i morse (höken släppte hönan och lyfte när jag kom ut med kameran).
