För att fortsätta surfa på den våg av glädje jag känner inför löpning just nu så har jag varit in på Tradera och köpt tio gamla 
nummer av Springtime, Runner´s worlds föregångare. Den eufori jag känner för springandet är en positiv kraft som också är lite farlig – det är så väldigt mycket intensiva känslor. Den här känslostormen kommer inte vara för evigt och när den väl klingar av så kan det resultera i en häftig inbromsning för mig. Har jag känslomässiga toppar riskerar jag att hamna i känslomässiga dalar, det är i mellanläget som jag strävar efter att befinna mig. Tyvärr har jag svårt att hitta dit, det är mycket toppar och dalar, svart eller vitt.
Nu nåt helt annat. Vår bästa osthyvel håller på att ge sig, metalldelen har böjt sig och börjar
dessutom bli lite lös. Hyveln tillhörde en gång ett helt ”flytta-hemifrån”-set från IKEA som min mamma gav mig när jag fick min första lägenhet (Hejdegatan 44 i Linköping). Alla delarna av setet var väl bra men osthyveln har varit exceptionellt bra. Man kan kanske tycka att den ena osthyveln är den andra lik men har man haft en riktigt bra, eller en riktigt dålig, så vet man att det är stor skillnad på osthyvlar. Jag fick till exempel en helt värdelös osthyvel (med tillhörande ostbricka i trä) i julgåva av Systembolaget ett år (jag jobbade extra där när jag pluggade) och den var helt kass, gick inte att hyvla ost med. Den var snoffsigt designad men som osthyvel var den fullkomligt värdelös. Den var faktiskt så dålig att Systembolaget klagade hos tillverkaren som tog tillbaka de dåliga hyvlarna och ersatte dem med nya som fungerade.
