20 år
Idag är det exakt 20 år sen hustrun och jag flyttade till vår lilla gård i Rävinge. Att vi flyttade 
hit har verkligen förändrat våra liv, innan vi blev hemmansägare så var vi inställda på att inte skaffa barn men när vi rotat oss här kändes det som att vi, och gården, behövde en generation till.
Innan flytten var jag väldigt rotlös, kände inte att jag hörde hemma nånstans (annat än på Irland….) men med gården var det som att jag hittade mina rötter. Objektivt sett finns de absolut inte i Rävinge men subjektivt kändes det så när jag 
lärde känna gården och markerna runt den – jag var en länk i kedjan av människor som bott här i århundraden, faktiskt årtusenden.
Jag skrev ”flyttade” ovan men det är inte riktigt sant – ”tillträdde” är den korrekta termen eftersom vi renoverade en del innan vi flyttade in. När jag skriver att ”vi” renoverade lite så betyder det 
egentligen att jag och hustrun renoverade LITE medan svärfar renoverade en massa åt oss! Det var faktiskt så att vi åkte på semester till Irland och lämnade honom att jobba med huset. Så medan han tapetserade, bytte fönster m.m. satt jag på en pub och drack Guinness. Jag 
hittade dock inget foto där jag faktiskt drack öl så jag illustrerar ned ett foto där hustrun och jag äter fish ´n´chips i Kinsale (köpt på Dino´s i hamnen).
Jag har återigen gett mig på hattarna jag försöker forma om. Jag använder ett strykjärn för att ånga och värma filten i hattarna så att den går att forma. Den här gången gick det bättre och jag blev nöjd med resultatet.
Nån annan som använt strykjärnet är 16-åringen som strykt skjortor. Han är 15 år före mig i den 
aktiviteten – jag började inte stryka skjortor innan jag fyllt 30. Nej, ingen annan strök mina skjortor, jag gick i ostrukna.
Det är jubileum för Sigge här hos oss, för ett år sen hämtade vi honom i Uddevalla.
Han har förändrats väldigt mycket sen han kom, är betydligt mer hanterbar nu än för ett år sen. Han var dock en fantastisk hund redan från början, bara lite ouppfostrad och oslipad. Vi har inte fått bort alla hans ”vassa kanter” än men vi kämpar på med honom. Betty kämpar också på med Sigge – initialt var hon överväldigad och lite rädd för honom men under året som gått har hon insett att det är hon som bestämmer och att han viker ner sig när hon säger ifrån.
Natten till idag var en riktig skitnatt där min nya dos, 1,25 tabletter, mot myrkrypningar och 
ryckningar i benen inte hjälpte. Efter att ha försökt länge och väl (käkade glass igen….) gav jag upp och tog ännu mer medicin och efter det somnade jag till slut. Det känns som om jag är stressad så blir problemen mycket värre och förutom semesterstressen så har jag nu även åkt på en dos existentiell ångest. Ryckningarna har också ändrat karaktär, nu kommer de mest i axlar och armar – det är som att jag får elstötar i överkroppen och sprätter till när jag går från vaken till sovande. Då vaknar jag givetvis.
Vi har haft skittråkigt väder de senaste dagarna, grått och regn. Ibland bara duggar det medan det
ibland verkligen VRÄKER ner. Det är inte bara jag som inte gillar vädret, nedan är en humla som sökt skydd under en vädd. Tycker ni att humlan blev oskarp så vill jag bara påpeka att jag tog kortet böjd framåt med ett paraply och två hundar i vänsterhanden.
Idag var det uppehåll när jag började byta om för att springa men när jag klev utanför dörren så regnade det. Det var dock ett stilla duggregn
så det gjorde ingenting, det var rent av bra. Väderförhållandena var perfekta för löpning idag – lagom varmt (18 grader), vindstilla och duggregn. Löpningen gick som hejsan trots att den skedde lite för tätt på att jag ätit, stundtals var jag illamående. Arkivbild.
