Gårdagen präglades av förmiddagens framträdande för Kommunstyrelsen. Inledningsvis så kändes allt jättebra efteråt, det kändes som att jag fick fram det jag ville ha sagt och att KS-ledamöterna tog till sig det jag sa. Den positiva känslan satt i nästan hela gårdagen men fram på kvällen så började de dömande tankarna komma smygande. De lyfte fram allt jag formulerat lite kantigt, alla bra saker som 
jag velat säga men inte fick ur mig. När den sortens tankar väl börjat dyka upp i huvudet på 
mig är de svåra att få bort. Efter ett tag så är det som att det snurrar en filmsnutt med allt som inte blev bra i huvudet på mig. Det är väldigt synd att det blir på det här viset, det blir det ofta. Positiva upplevelser mals sönder när de möter mina dömande tankar.
För ett tag sen så lämnade jag in farmor och farfars gamla klockor till en urmakare för att få ett kostnadsförslag på vad det skulle kosta att få igång klockorna igen. Nu har jag fått ett förslag men det var mest dåliga nyheter. Det går inte längre att få fram de nödvändiga delarna till farfars klocka så
den är enligt urmakaren bortom räddning. Farmors guldklocka skulle behöva insatser för ca 3000 kronor och då finns det ingen garanti att den faktiskt fungerar sen. Det känns som att det är för mycket pengar att lägga på klockan, särskilt om den kanske inte ens fungerar efteråt.
Jag är dock inte beredd att helt ge upp hoppet om klockorna. Urmakarskolan i Motala (tidigare i Borensberg) låter elever reparera gamla klockor i utbildningssyfte så jag har kontaktat dem och frågat om de vill försöka ge sig på klockorna. Om de tycker att klockorna är intressanta (förmodligen främst farmors 
klocka) så kan det ju hända att de vill låta eleverna försöka tillverka de delar som fattas.
På väg till praktiken idag så var jag inom Forex och köpte isländska pengar till hustrun som på fredag flyger dit på en kombinerad semester-/jobbresa. Jag hade ingen aning om att det skilde så mycket mellan den svenska och den isländska kronan. För 3000 svenska kronor fick jag 45 000 isländska. Jag tror aldrig jag haft ett så högt belopp i plånboken tidigare. Det måste vara opraktiskt med så stora siffror i ekonomin, varför inte bara stryka ett par nollor?
Innan Forex så var jag på Myrorna och köpte ett par jodhpurs till min fru. 
Hon har ett par som varit med länge men som nu sjunger på sista versen. Det här paret är nog av samma fina kvalitet som det hon har (som jag felaktigt dissade i april) men vi får se om skorna passar och om hon gillar dem. Det är öppet köp så jag kan lämna tillbaka dem.
På praktiken så hände inte mycket idag. Jag hade saker att göra men jag orkade inte ta tag i dem utan jag satt mest av tiden. Fast det kändes ändå rätt meningsfullt att bara sitta av tiden eftersom att ”sitta av” tiden innefattar att 
ta emot besökare och idag fick jag mycket positiv respons av klienter som kom till Socialförvaltningen. Jag brukar erbjuda dem kaffe när de kommer och de flesta verkar uppskatta det. Idag var det ett besök vars hela ansikte lyste upp när jag erbjöd kaffe. Det är uppenbarligen så att folk inte väntar sig det bemötandet på Socialförvaltningen. Just därför är det viktigt att de får
det.
Klädmässigt så gick jag i grått och rosa idag, med en klarblå underdel. På huvudet så hade jag en Homburghatt men den var nog för formell jämfört med resten av kläderna. Jag kan inte lyckas perfekt med matchningen varje gång.
