Jag hade svårt att somna i går kväll med, var dock inte vaken lika länge som natten innan. Sömnsvårigheterna gjorde dock att jag sov länge på morgonen, mycket av det pysslande med kläder som jag hade planerat att göra på morgonen och förmiddagen blev därför ogjort. Andra saker, som t.ex. att 
släpa sly i skogen, blev ogjort på grund av det dåliga vädret. Det kom mycket blötsnö och det blåste en del.
Hustrun hade tänkt åka till sina föräldrar med pojkarna i 
förmiddags men de kom inte längre än till Torup innan de vände på grund av det dåliga vädret och det moddiga väglaget. Jag är glad att de inte riskerade nåt i trafiken men jag är också lite besviken att jag förlorade tid för mig själv. Nu blev den förlorade tiden inte så lång eftersom de gjorde ett nytt försök vid 17-tiden när vädret blivit betydligt bättre. Om allt går bra är de framme vid 22.30 ikväll och hinner få en god natts sömn innan de ska åka skidor i Säfsen i morgon.
Hustrun och sexåringen väntas åter här på måndag medan nioåringen blir borta hela nästa vecka.
Trots att jag sov länge så har jag gjort en del på klädfronten. Jag har bl.a. vikt till brättena på den 
australiensiska arméhatt jag köpte innan jul. När jag köpte hatten så var ena brättet vikt 90 grader som det brukar vara på den typen av hattar. Jag har böjt ner brättet och ersatt det breda hattbandet men jag har inte riktigt känt mig bekväm i hatten. Jag har nu gjort om hatten till en cowboyhatt genom att forma om brättet och hoppas att det ska få hatten att kännas mer rätt.
Under dagen så har jag hittat en spännande webbutik, ”Tweedmans vintage”,
de säljer begagnade tweedplagg. Jag hittade mycket fint där som jag gärna hade ägt. En annan hemsida som jag nyligen upptäckt är ”Boot brand info”, det är en lista med info om olika bootstillverkare, väldigt användbart för att kolla kvalitet och tillverkningsland när jag kikar på boots på Ebay och Tradera.
Nåt som jag funderat lite över efter att jag i går köpte damboots för vidareförsäljning är hur mycket entreprenör jag är? Jag har en stor beundran för de som vågar satsa och starta ett eget företag, det är en risk som jag inte skulle våga ta ens om jag var frisk. Fast ibland kan jag tänka att mitt köpande och säljande av 
kläder, och nu kanske också boots, är en form av egenföretagande, eller i varje fall entreprenörskap. Det är i liten skala och med ett oerhört litet risktagande från min sida. Det går dock inte att komma ifrån att det finns ett frö av affärsplan i botten. Det som är bra med att jag håller mitt entreprenörskap på den nivå jag gör är att det är helt på mina villkor och därför nästan enbart lustfyllt. Skulle jag göra det i en större skala, med krav på att dra in pengar, så skulle lusten försvinna och stress och oro ta över. Det finns en tydlig likhet mellan min klädförsäljning och min praktik. Fram till nu har båda varit kravlösa (åtminstone vad det gäller externa krav) och därmed har de båda 
kunnat utvecklas till glädjefyllda verksamheter. Nu håller dock externa krav på att etablera sig på praktiken och då har glädjen där störtdykt. Skulle jag få för mig att göra klädverksamheten lite mer seriös så tror jag att den skulle drabbas av samma öde som praktiken.
Jag tror dock inte att det är kört vad det gäller glädje på praktiken. Jag tror att om jag ”bara” är tydlig 
med hur min upplevelse där förändrats den sista tiden så kan vi hitta ett sätt där de har nytta av mig och jag hittar tillbaka till den varma goa känsla jag haft för praktiken tidigare.
