Ännu en för liten kostym
Inspirerad av framgångarna med att förstora min rutiga kostym så köpte jag idag ännu en för liten kostym. Den här kostymen 
behöver dock ändras mer, ärmarna måste längas och den behöver tas ut i både ryggen och byxorna. Den är nog jämnårig (+40 år) med kostymen från Etsy så jag räknar med att det finns gott om sömnsmån innanför fodret i kavajen, att det finns sömsmån i byxorna har jag redan konstaterat.
Dagens kostym var mycket billigare än den rutiga, jag betalade bara 20 kronor på Kupan för min hundtandsmönstrade skönhet. Kostymen är vävd i ett kamgarnstyg av ett företag i Florens som heter Fratelli Franchi. Firman finns fortfarande kvar men numera väver de inga tyger utan tillverkar bara garn.
Jag gruvar mig för fårklippningen på torsdag.
Jag tycker den är stressande av flera olika anledningar, dels för att fåren blir stressade och dels på grund av min osäkerhet och min förmåga att anta att mina egna dömande tankar också finns i andras huvuden. Det jag menar är att jag antar att folk tycker jag är besvärlig och okunnig. När det gäller fåren så kan det t.ex. gälla att jag inbillar mig att fårklipparen ska tycka att jag har dålig hand med fåren och saknar ”djuröga”. Fenomenet dyker upp i princip så fort jag får hjälp med nåt – det fanns där i går när vi hämtade fåren och det fanns där när vi fick hjälp med att köra ut ris och bränne ur hagarna.
Jag tycker att det är väldigt jobbigt när såna här situationer pågår och efteråt så ”spelar” jag i huvudet upp allt ”dumt” som jag sagt eller gjort, allt som jag egentligen velat omformulera eller gjort på ett annat sätt. Jag vet att det till allra, allra största 
delen är obefogade dömande tankar men jag kan inte värja mig för dem. Som lök på laxen dömer jag mig också för att jag tycker att det är ett onödigt och obefogat beteende som jag håller på med. Jag brukar ju inte be om ursäkt för den jag är men i de här situationerna upplever jag verkligen det som att jag borde göra just det.
När det gäller torsdagen så har vi använt den här fårklipparen tidigare och jag vet att han är bra med fåren så det kommer säkert gå bra men jag kan inte låta bli att oroas över det.
Nån som inte oroas över saker och ting i onödan är Stout. I förmiddags fotade jag honom när han låg i gästrummet och gonade sig.
Jag och Pirana klarade idag av träning direkt på morgonen. Innan jag släppte ut henne i hagen så var vi på en kombinerad promenad och löprunda. Vi var inte ute så länge men vi blev båda andfådda. Att kombinera promenader med att springa är ett jättebra sätt för mig att smyga igång med löpningen, förhoppningsvis förhindrar det att jag slår upp skadan i vaden igen. Jag hoppas bara inte att nån såg vad jag höll på med i morse. Om de gjorde det så undrade de nog vad det var för en stolle i gubbkeps och tweedkavaj som sprang omkring med en ponny i ett snöre. Dessutom med högerarmen utsträckt….
Jag hade mina magnifika Loblan-boots till praktiken idag.
Även om de uppmärksammades där så var man inte lika begeistrade i dem som jag är, i varje fall tolkar jag kommentarer som ”De matchar ju färgmässigt i varje fall…” så.
På praktiken så gav jag bort ett exemplar av min klädbibel ”Gentlemannen” 
till en som jobbar där. Han och jag har pratat en hel del kläder och klockor, så när jag idag snubblade över ett billigt exemplar av boken på Myrorna kunde jag inte låta bli att köpa det till honom. Jag känner mig lite påflugen men han verkade uppskatta det.
Det laborerande med siffror och tabeller i Excel som jag håller på med på praktiken just nu ligger precis 
på gränsen av vad jag klarar stressmässigt. Idag var jag tvungen att runda av tidigt för att det blev för jobbigt, jag kände att jag måste ut och få lite luft. Jag tror, och hoppas, att stressen släpper när jag fått lite mer rutin på redovisningen. Jag ska dessutom få lite avlastning genom att andra tar över (åtminstone tillfälligt) en del av arbetet med att sammanställa de siffror jag samlar in.
