Betty har varit väldigt försiktig med korna och kalvarna, hållit sig på avstånd från dem, men nu verkar det ha 
släppt. När hon fick syn på kritterna i hagen i förmiddags så rusade hon iväg och skällde ut dem! Kalvarna skenade iväg men kossan brydde sig inte ett skvatt.
Idag skjutsade jag ungarna till tåget eftersom de ska vara hos hustruns föräldrar över midsommar. 
Efter att ha släppt dem på stationen i Falkenberg så svängde jag förbi Kupan men gjorde inga fynd. Var dock uppklädd för händelsen och det är alltid kul.
Smycket som syns på fotot är hemmagjort, tycker dock att det matchar utstyrseln väl. Jag är på jakt efter ett lagom stort guldfärgat nässmycke och spetsen jag provade förra veckan var för stor och den pyramid jag hade tidigare är för liten så jag 
gjorde ett eget smycke. Jag satte helt enkelt fast den lilla pyramiden på ett platt smycke (en så kallad mandala) som jag inte trivs med och fick då ett lagom stort smycke som dessutom är spetsigt. Jag har insett att jag vill ha mina nässmycken spetsiga, om de inte är ringar. Smycket känns väldigt mycket mig – hemmagjort och lite snett och vint (fick inte dit pyramiden riktigt i mitten).
I går hade jag en riktigt usel dag med ångest och mycket spontangråt. Vet inte vad som triggade det, sömnsvårigheterna är en grej (men de är ju egentligen under kontroll – jag vet ju att jag somnar, bara väldigt sent) och en annan är att jag är stressad för att en av koägarna bett mig gå med röjsågen i hagen. Det stressar mig väldigt. På sätt och vis skulle jag vilja bli inlagd (och pratade jag med en läkare nu är chansen 
stor att jag blir LPT:ad) men då förlorar jag alla mina rutiner som är så bra för mig – löpningen på småvägarna häromkring, kvällspipan på gårdsplanen (igår var där både hare och fasan), kalvsnacken och inte minst Betty. Blir jag inlagd så tror jag dessutom att läkarna kommer försöka få mig att börja ta sömnmedel igen, de är som knarklangare (jag har blivit allt mer putt på läkarkåren med åren som gått, i början litade jag på dem och trodde att de visste vad de gjorde, så naiv är jag inte längre). Jag får försöka kämpa på. För den som inte vet så står LPT för Lagen om Psykisk Tvångsvård.
Igår sydde jag åt trettonåringen igen. Han ville ha ett par långa shorts så jag kapade och fållade ett par jeans som var för korta i benen åt honom. Jag erbjöd mig att smalna av shortsbenen men han ville ha dem vida. Han verkar ha gillat shortsen för han hade dem på sig hela dan igår och på resan idag också.
Till sist nåt stort och nåt litet (båda klickbara).
