Igår blockerade jag för första gången en följare på Instagram. Hon började följa mig i går förmiddag och när jag kikade på hennes konto så
såg jag att hon var en av de där tjejerna som gärna lyfter fram bysten i sina foton. Strax efter att hon börjat följa mig så skickade hon 
ett meddelande till mig vilket kändes ganska skumt. Jag tänkte att jag skulle spela med så jag svarade lite avvaktande och med vändande post kom nya frågor. De handlade 
väldigt mycket om var jag bodde, hur gammal jag var och mitt 
civilstånd. Jag svarade lite diffust och frågade var hon bodde och vad hon jobbade med. Hon uppgav att hon var receptarie och bodde i Texas men engelskan i hennes 
meddelanden var för dålig för att det skulle vara trovärdigt. Jag hade 
ingen lust att spela vidare så jag avslutade konversationen och blockerade henne, om det ens var en kvinna som skrev.
Igår körde jag in till Halmstad och lämnade in deklarationer och bokföring till den revisionsfirma som hjälper oss med de och att göra bokslut. I och med att vi har ett företag, om än med väldigt liten omsättning, så blir det enklare 
att lämna bort. Proffs brukar också kunna hitta avdrag med mera som vi inte känner till så hittills har det alltid betalat sig. På väg dit så körde jag genom Wapnö, ett stort gods som drivs med en enorm entreprenörsanda. De brukar 3000 hektar åker- och betesmark så de har en imponerande maskinpark. Jag mötte till exempel den här gödselspridaren, ett riktigt monster.
Ett annat intressant fordon jag såg i går var den här nästan 20 år gamla ryska SUV:n! Den bor inte så 
långt ifrån oss och jag tycker den är ganska fräck. Jag vet inte hur komforten i den är, förmodligen inte den bästa. Den enda ryska bil jag åkt i är den Vaz (ett annat namn för Lada) som 
pappa hade när jag var liten. Det var en sovjetisk variant av en Fiat (licenstillverkad), gulorange, såg väldigt kantig ut och var ingen höjdarbil. Jag tror att det som lockade pappa med den var att han hade råd att köpa den fabriksny.
Jag har gått och väntat på att teglet i vedpannan ska gå sönder, det har hållit länge nu. Idag kunde jag 
konstatera att det gett sig. Skadan är inte så stor att vi måste sluta elda, vi kan fortsätta säsongen ut och sen kan jag byta under sommaren. Det är lite bökigt att byta teglet inne i vedkammaren, brukar få hjälp med det, men jag ska försöka att ge mig på det på egen hand.
Hustrun till Danmark på konferens i dag och hon blir borta några dagar. Det är alltid tufft för 
mig när hon är borta men jag brukar ta mig igenom det utan att vanvårda mig själv eller barnen (hon har bara tvingats flyga hem akut en gång – för fem år sen). Innan hon åkte så gjorde hon årets första rabarberpaj (uppiffad med 
jordgubbar ur frysen). Pajen blev god och avnjöts med många sorters glass!
Hustrun tog tåget till Danmark så i förmiddags skjutsade jag henne till stationen i Halmstad. Eftersom jag ändå var i stan så passade jag på att göra några ärenden och luncha med en kompis. Ärendena
bestod av att reka optiker – ska byta glasögon (tio år sen sist). Jag har insett att jag förmodligen behöver progressiva glas men jag är inte så
sugen på det, ett alternativ är att ha två par glasögon, ett med progressiva glas och ett med enkelslipade. Jag har i varje fall bokat en optikertid på torsdag och provat några olika bågar. Efter optikern men innan lunchen hann jag svänga inom Myrorna och där 
köpte jag två bröstnäsdukar i siden. Båda kommer passa bra till min garderob, en passade faktiskt så bra att den ersatte den enfärgade bröstnäsduk jag hade hemifrån.
När jag gick runt i Halmstads stadskärna så var det uppenbart att affärslivet där håller på att 
förtvina. Massvis med tomma affärslokaler, folk har verkligen övergett 
centrumhandeln för köpcentra i stans utkanter. Halmstad centrum behöver glesbygdsstöd….
Till sist två Halmstadvyer.
