Darkness into light
Under flera år har jag följt olika klädbloggar på nätet. De senaste månaderna har jag dock inte läst dem alls. Orsaken till att jag slutade läsa var att jag inte längre kände mig hemma på bloggarna. Det var för mycket mode- och märkeshets, för mycket svindyra kläder (som dessutom ofta såg för små ut på modellerna som bar dem). Jag kände att det var för långt från min typ av kläder och då räckte det inte att det ibland var intressanta artiklar om hantverket bakom tillverkningen av kvalitetskläder.
I går var jag in och kollade några av bloggarna igen. Intrycket från i vintras kvarstod. Jag hittade dock en spännande sak, en kavaj från 1936 som nån nyligen köpt i en second-handbutik.
Kavajen i sig var ok men det som verkligen imponerade var mönsterpassningen. Den är helt fantastisk, man ser ju knappt fickorna! Titta på bröstfickan på bilden av hela kavajen. Det 
är mycket arbete och skicklighet som ligger bakom en sån passning.
På Irland har de precis genomfört en manifestation och insamling för att öka medvetenheten och acceptansen kring psykisk ohälsa. Manifestationen, som är årlig, kallas ”Darkness into light”
och består av en gryningspromenad (alt. jogg) på fem kilometrar. Uppskattningsvis deltog 80 000 personer på ca. 40 olika platser. Jag tycker det är imponerande att så många orkade ta sig upp för att 04.15 delta i promenaden. Hur många hade masat sig ur sängarna för att delta i något liknande här? Pengarna som samlats in går till en stiftelse (Pieta house) som driver flera mottagningar för människor med självskadebeteenden eller med självmordstankar.
Både igår och idag har jag varit oerhört irriterad. Jag har stört mig på det mesta och har varit en prövning för min familj. Jag har svårt att beskriva känslan av konstant irritation. Det känns lite som om jag har skoskav på, om inte själen, så åtminstone på nervsystemet. Allt som händer runt mig gör ont och jag reagerar med irritation eller ilska. Jag är irriterad ganska ofta men så här illa brukar det inte vara. Jag hoppas att det inte är nåt bestående utan bara en ”baksmälla” efter två stressiga veckor.
På eftermiddagen var jag ute med pojkarna en sväng. Vi cyklade (sjuåringen för egen maskin och femåringen med min hjälp) till en granne och bjöd in oss själva på fika.
Vi var välkomna och bjöds på kanelbullar, rulltårta och havrekakor.
Pojkarna proppade i sig bullar och rulltårta som de sen sköljde ner med mängder av mjölk. När de var proppmätta så lämnade de bordet och rasade runt i huset. När jag efter en stund hämtade dem för hemfärd så var de upptagna av en intensiv brottningsmatch. Precis när jag lyckats sära på dem och börjat fösa dem mot hallen gjorde storebror en sista attack. Han fick in en fullträff mitt i magen på lillebror. Det gick två sekunder och sen kom kanelbullar, rulltårta och mjölk upp. När vi stängde ytterdörren bakom oss så låg grannen fortfarande på knä och torkade spyor.
”Lilleman” har varit hängig sen vi kom hem från grannen så det var kanske inte bara för mycket fika och ett slag i magen som fick honom att spy. Vi får nog hålla honom hemma från dagis i morgon.
