Fler pilfinkar på gång
Jag känner mig stressad av att det är mycket att göra här hemma nu men jag har det nog ändå ganska lugnt och avslappnat jämfört med alla småfåglar som stressar runt och jagar mat åt sina ungar. När jag sitter vid datorn så ser jag hur pilfinkarna som boat under takutsprånget hela tiden far fram och tillbaka från boet, de har verkligen fullt upp. Det verkar dock inte ha hindrat dem från att börja förberedelserna för nästa kull med ungar.
I dag på förmiddagen så motionerade jag Pirana (och även mig) genom att promenera och springa en sväng med henne. Vi var inte ute så länge men det blev en hel del trav (min vad kändes bra) och på slutet så körde vi lite backträning. Ni kan få en uppfattning om hur lång backen är av det faktum att Pirana tyckte hon behövde ta med sig mat under löpningen uppför…
Jag har även hjälpt fåren att mota igenväxningen i Skålgropshagen. Jag gick en stund med lien och slog lite björnbär och nässlor där. Det är nåt särskilt med att jobba med kroppen och se resultat direkt, fast det kanske jag bara tycker eftersom jag i grund och botten är en skrivbordsmänniska.
I går kväll så skulle hustrun och jag mysa lite framför en film och äta jordgubbar och glass. På sommaren så köper vi alltid en 5-liters Stracciatella från SIA som vi äter med jordgubbar, i går var det dags för säsongspremiär. Döm om vår förvåning när vi upptäckte att chokladen saknades i stracciatellan! Vi köper mycket glass på andrasortering av SIA och då kan sånt inträffa men den här glassen var köpt till fullpris. Det blir en reklamation.
Under dagens promenad så gjorde jag ett makabert fynd. Jag såg nåt som såg ut som en asfaltsklump ligga på en grusväg men när jag kom fram till det så såg jag att det var ett skathuvud. Inga fjädrar, blod eller andra fågeldelar i närheten, bara huvudet.Medan jag gick så lyssnade jag på en dokumentär från P1 som handlade om området Saltskog i Södertälje. Jag har bott där en period så jag känner till det lite. Dokumentären visade dock att jag kände till betydligt mycket mindre om området än jag trodde. Programmet var väldigt intressant och de intervjuade dessutom en kvinna som hette Asplund i efternamn och kom från Åbolands skärgård i Finland. Det är därifrån mina föräldrar kommer så det gav det hela en extra knorr. Vill ni lyssna på ”Bilden av Saltskog” så klicka HÄR.
Under eftermiddagen så var en av killarnas kompisar här och lekte. De spelade en del på plattan men gick sen självmant ut och lekte i en av hagarna. När jag gick ut och tittade till dem så märkte jag att de hade sällskap av både höns och får.
Bilden av Saltskog, hur hittar du allt ? Hon som pratar från Åbolands skärgård heter Barbro, hennes syster heter Monica, och dom är båda mina kusiner. Dom bodde, och vad jag vet, har dom kvar huset / torpet där din Farfar växte upp. Jag är ganska övertygad att vi har svängt in där och kollat på vägen till Dalsbruk tidigare. .. // Pappa
Jag har mycket tid att lyssna på radio, på bussen till och från Halmstad och under promenaderna. Sen är det bara kolla vad de lägger ut på P1 och P3:s dokumentärredaktioner. Kul att hon var släkt, ibland är världen liten.
/Johan