Fortfarande FK
D
atorn är fortfarande trasig så jag gör det här inlägget på iPaden. Det blir kort eftersom den är hopplös att skriva på.
Mötet med Försäkringskassan snurrar i huvudet på mig. Eller kanske inte så mycket själva mötet, som insikten att sjukersättning är ett sannolikt alternativ. Jag har länge vetat att det var ett teoretiskt alternativ. Efter mötet i onsdags så känns det väldigt konkret och sannolikt – och ännu mer skrämmande.
Jag fyller 45 i år. Jag borde ha minst 20 år kvar i arbetslivet. Sjukersättning är inte jag. Det var inte så här det skulle bli. Inget är ju bestämt och jag har fortfarande tid på mig
men saker och ting känns väldigt annorlunda efter onsdagens möte, väldigt mycket sämre.
Jämfört med offren för kriget i Syrien, eller de som dukar under för ebola eller när de försöker ta sig in i Fästning Europa så är ju mina bekymmer småsaker. Men i min värld, i min “bubbla”, så står frågan om sjukersättning eller inte högst på agendan just nu.
