Min hälsena blir inte bättre, eller rättar sagt den blev bättre men så igår provade jag att ha lågskor (med ilägg
för hälen) istället för boots och då kom den skarpa smärtan tillbaka. Det blir enbart boots den kommande veckan. För att röra lite på mig så håller jag igång cyklandet och i morse så hade jag tänkt att cykla en lite längre runda och vara ute i drygt 1,5-timme. Det började dock regna rejält och efter en timme var jag så genomblöt att jag tog närmsta vägen hem.
Jag funderar ofta över min förmåga att bli orolig och jaga upp mig över saker och ting och sen agera lite irrationellt och konstigt som en följd av det. Det kan handla om 
allt från kvitton som jag vill låsa in i Socialförvaltningens arkivskåp, kolla spisen 4-5 gånger innan jag går hemifrån och ändå vara orolig under dagen att spisen är på eller att känna ett behov att lägga mig ner när jag är ute och det blåser kraftigt eftersom jag blir rädd att jag ska svepas av jordens yta (”Gudrun” och ”Per” har inte precis minskat min rädsla för stark vind). Även om Lars Winnerbäck sjunger om att jordens dragningskraft ibland är 
klen så känns det sista exemplet på orostankar som lite extremt. Knäppt är ett ord som dyker upp i huvudet på mig. När jag får den sortens rädslor så känns det faktiskt befriande att ha en psykiatrisk diagnos, det känns som om jag då kan luta mig lite mot att jag faktiskt har papper på att jag har problem med oro och inte alltid har ”alla hästar hemma”.
Mina dagar är verkligen delade i svart och vitt just nu. På mornarna och förmiddagarna så mår jag bra, ibland jättebra, men strax efter lunch så börjar oro, ångest och negativa tankar att smyga sig på mig. När de väl kommit så är det oftast nerförsbacke resten av dagen. På kvällen tillkommer 
dessutom min oro för att sova (den oron vill verkligen inte släppa) och sömnen innehåller ofta mycket mardrömmar. För att förlänga den tid då jag mår som bäst har jag börjat gå upp 05.30 på morgnarna och nu funderar jag på att ställa klockan på 05.00 bara för att få en halvtimme morgon till. Jag vet inte riktigt varför morgnar och förmiddagar går bra medan resten av dygnet känns jobbigt. Bloggandet gör dock att kvällarna känns lite uthärdligare, hade det inte varit för bloggen så hade jag förmodligen försökt sova bort ännu mer av kvällarna än jag redan gör.
Hönsen har äntligen börjat lämna hönsgården och spankulera omkring lite i trädgården. Efter incidenten med minken (som var en iller/mård) i höstas så har de varit väldigt försiktiga med att lämna hönshuset. De är fortfarande skygga men jag hoppas att det håller på att släppa eftersom de nu visar sig mer.
