Grinade på julafton
I mitt förra blogginlägg nämnde jag att jag föll utomhus på julafton. Det var en rejäl smäll som jag fortfarande känner av – är stel i nacken och öm i högersidan av kroppen. På julafton föll jag inte bara rejält, jag 
grinade rejält också – helt orelaterat till fallet. Gråten kom när jag öppnade julklappen från hustrun, en nyckelring med en graverad bild på Betty. Det gör fortfarande 
väldigt ont att hon inte längre är med oss. Det faktum att julafton dessutom inte var nån höjdare bidrog säkert också till tårarna. Den här julen är tuffare än tidigare jular, dagarna går bra men på kvällarna blir jag väldigt nedstämd, sorgsen och orolig.
Även om den här julen varit tuffare än vanligt så tror jag ändå att det bästa alternativet var att stanna hemma och fira ensam. Att vara med familjen hos svärföräldrarna hade nog stressat mig mer – allt det traditionella och formella kring jul hade jag inte riktigt klarat av. Samma sak hade nog gällt om familjen stannat hemma, då hade vi försökt fira en vanlig jul med alla dess ”måsten” och det hade inte funkat för mig.
Min tandvärk är bättre, det verkar som allt som behövdes var att jag spolade såret rent från matrester efter varje måltid. Min förkylning är också bättre, hostar fortfarande men jag är så pass pigg att jag börjat träna lite igen. Igår cyklade jag en stund på träningscykeln och idag körde jag lite 
till samt slog på sandsäcken i fårhuset. Jag har ju dessutom också hållit igång med hundpromenader hela helgen, igår kortade jag dock ner dem lite eftersom det blåste så in i bängen. Trots att promenaden igår var lite kortare än vanligt så bjöd den på fotomotiv, bl.a. två rådjur som sprang i en hage. I vinden så kom de förhållandevis nära mig och Sigge innan de fick korn på oss. Hade Sigge inte skällt som en galning så hade de nog kommit ännu närmare.
Under dagens eftermiddagspromenad så fick Sigge återigen korn på rådjur men idag såg han det aldrig, det 
gjorde dock jag. I skogen märkte jag att Sigge tappade fokus på mig och började söka efter nåt så jag kopplade honom och medan jag gjorde det så såg jag en vit rumpa mellan träden.
I fredags la jag ut ett vinterfoto här, en solig och snöig vy mot Brännarp. Igår tog jag nästan samma bild, fast snön var borta. Det är risk att de få snöiga dagar vi redan fått var vintern 23/24.
Till sist ett fågelfoto som jag tog när jag var hos grannen och fikade igår.
