Hästarna kan klockan
Vid 11-tiden på förmiddagarna så brukar jag släppa upp hästarna i en hage med mer gräs i än den där de 
brukar gå. I går blev det uppenbart att hästarna kan klockan för vid 11 så stod de vid grinden och väntade på mig…
Äldsta sonen och jag var in till Halmstad och gick i second hand-butiker i går, det som krokigt ska bli ska böjas i tid. Vi betade av Amnestys, Frälsningsarméns och så Röda Korsets affärer och vi fick med oss grejor 
från de två första. På Amnestys Byring och Bråte köpte jag tre dvd:er och en bok. Boken, ”I Dublins vackra stad”, av Jolo var en av de böcker som blåste liv i min passion för Irland. När jag på gymnasiet började intressera mig för Irland så blev Jolos böcker om den gröna ön (”Irland, den omöjliga ön”, ”Plogen och stjärnorna”, ” I Dublins vackra stad” och ”Lågtryck över Irland”) snabbt mina favoriter. Jolos böcker om Irland var redan daterade när jag läste dem i mitten på 80-talet men hans beskrivning av det irländska kynnet och hans kärlek till ön gjorde ändå läsningen till ett sant nöje. Jag vill också tro att jag faktiskt hann se lite av hans Irland under mina besök där i slutet på 1980- talet. Det Irland jag mötte när jag var där senast, 2016, skiljde sig oerhört mycket från det Irland jag besökte 1988. Irland av idag är fortfarande ett fantastiskt land men det är betydligt mer modernt och mindre karaktärsfullt än när jag först besökte det. En kul sak med gårdagens bokfynd var att det i boken låg broschyrer från Trinity collage i Dublin så nån verkar ha haft med sig boken dit och kanske använt den som en guidebok. Sånt gillar jag!
På Byring och bråte så hade de också en himla snygg hatt men den var tyvärr för liten för mig. 
Om jag fortfarande åkt upp till Göteborg och sålt kläder på kommission så hade jag köpt hatten, tror den varit lättsåld i Göteborg.
Jag köpte inget hos Röda Korset men sonen köpte Henrik Bergrens biografi om Palme. 
Det är säkert en bra bok, Berggren är en duktig författare men Palme finns med på listan över historiska personer som jag inte gillar så jag kommer inte låna sonens exemplar.
Som jag nämnt ovan köpte vi inget av Frälsningsarmén. Deras butik är lite speciell, de har massvis med grejor men butiken saknar själ. Det är som att de som driver den lika gärna kunde sälja spik eller godis, de verkar inte brinna för det de gör. Ett tecken på det är att de satsar mer på yta än på 
innehåll, de hade t.ex. färgsorterat skönlitteraturen. Det ser kanske fräckt ut men är värdelöst om man letar efter något speciellt. Jag har gjort praktik på Myrorna så jag vet att där finns folk som verkligen är engagerade i verksamheten men jag tycker inte att det märks i butiken.
