I förmiddags var jag hos sjukgymnasten och fick stötvågsbehandling av min ömma vänsterfot och det gick mycket bättre än de tidigare gångerna jag varit där. Stötvågsbehandling ska tydligen vara ganska smärtsamt om det görs rätt men de två tidigare gångerna har smärtan varit tämligen obetydlig, något som oroat sjukgymnasten lite. Idag hittade hon dock fotens G-punkt och där gjorde det ont av bara sjutton. 
G-punkt i det här sammanhanget är en öm punkt under foten som jag upptäckte när jag gav mig själv fotmassage genom att rulla en golfboll under foten (G som i golfboll).
Att jag rullade en golfboll under foten beror på att jag läste på nätet att man kan skynda på läkningen av en överansträngd plantar fascia genom den sortens massage. Jag testade det i går och hittade då en punkt som ömmade som attan av golfbollen men som varken jag eller sjukgymnasten lyckats palpera fram. Jag pekade ut punkten för sjukgymnasten idag och när hon stötvågsbehandlade där så förstod jag varför folk säger att stötvågsbehandling är smärtsam.
Jag har en behandling till inbokad på sjukgymnastiken men jag märker redan att foten blivit bättre. Idag kunde jag promenera med 
Betty utan att det gjorde ont (foten var dock tejpad). Tidigare så har hundpromenaderna varit smärtsamma. På torsdag ska jag i väg och prova ut en formgjuten inläggssula och med den på plats så hoppas jag kunna börja springa så smått igen. Jag vet dock inte hur lång tid det tar att göra sulan.
Pojkarna började skolan efter julledigheterna idag (även om en var hemma och var sjuk) så nu hoppas jag att tillvaron ska falla tillbaka i sin vanliga stilla lunk. Idag har den dock inte gjort det för hustrun jobbade hemifrån och så var ju den sjuka sonen här. Han höll sig dock på sitt rum och märktes inte mycket, hustrun som satt vid köksbordet och jobbade märktes betydligt mer.
