Nu är granen på plats och klädd.
Igår var vi hos kompisar inne i skogen (Hylte kommun) och hämtade gran. Vi har som tradition att hämta gran hos dem varje år. De är med i ett 
forskningsprojekt om lo så de har en lodjursfälla uppställd nära huset. De ser ofta spår av lodjur kring gården. De hade i fredags hittat resterna av en älg i skogen en bit bort. Kadavret var släpat flera meter så med stor sannolikhet har det varit varg där. Länsstyrelsens viltspårare var på väg ut. Det kändes som ett besök i vildmarken att vara där.
Vi har ju som tradition att hämta gran hos dem varje år. De senaste åren har jag inte följt med eftersom jag inte riktigt orkat. Jag var inte så jättesugen på att följa med i år heller men jag gjorde det och det var riktigt trevligt. Vi känner dem sen länge och det gör det lite lättare att prata om sakernas tillstånd. Jag har annars en tendens att isolera mig och undvika allt som är jobbigt (t.ex. att stanna hemma i jul). Nånstans måste jag känna efter vad jag orkar med och i vilka situationer jag kan “pressa” mig lite.
En granne var förbi här ikväll och lämnade en chokladask och en julkärve. Det är också tradition. Han har gjort det varje år sen vi flyttat hit tror jag. Vi brukar sätta ut kärven men fåglarna är inte så jätteglada i den. De verkar föredra fröblandningen och talgbollarna vi lägger ut. Hönsen brukar gilla havren. Om man sätter kärven lite lågt så kan man ibland se hönsen försöka hoppa och flaxa upp för att få i sig lite havre.
I morgon åker min fru och sjuåringen upp till Värmland för att fira jul (fyraåringen är ju redan där). Det känns helt ok. Jag har inte haft nån jättebra dag idag men jag känner mig inte orolig för att vara ensam.
Varför vi inte tar gran i vår egen skog? Det beror på att vi bara har skruttiga granar. Jag menar verkligen skruttiga granar, små, sneda och glesa.
Första året vi bodde här insisterade jag på att vi skulle ha gran från vår skog men sen dess har jag inte lyckats hitta nån gran som ser anständig ut. Vi har fina enar men inga granar.
