Hustrun och tolvåringen åkte till hennes föräldrar i torsdags, 14-åringen var redan där. De är nu hemkomna men jag var ensam några dagar och det gick bra, fram till i går kväll när jag började känna mig ensam och orolig. Det var som att jag hamnade i nån slags ofrivillig tomhet som efter en stund fylldes av en stark oro. Känslan satt i hela kvällen, även när jag satt med pipan, och den bidrog förmodligen till att jag inte kunde somna förrän väldigt sent i går.
För att inte vara helt sänkt idag så sov jag länge, jag var dock upp strax innan sju och släppte ut hästarna och kissade Betty innan jag la mig igen. Jag sov till tio och en stund senare gick Betty och jag ut en sväng. När vi kom ut på trappan så fick vi syn på grannens kvigor som går i en av våra hagar, den s.k. ”Skålgropshagen” (kallad så eftersom det finns skålgropar. Det är trevligt att ha kvigorna alldeles inpå knuten, det får gården att kännas mer levande.
När jag och Betty var ute så kunde vi konstatera att de senaste dagarnas regn verkligen lockat fram mördarsniglarna. Jag trampade ihjäl de jag såg men jag misstänker att det inte kommer stoppa deras kompisar från att invadera vår trädgård. Apropå trädgården så har Betty nu börjat 
uppskatta den mer – hon käkar hallon. Hon har inte ätit hallon tidigare men jag gav henne ett och hon gillade tydligen det för sen var hon igång och åt direkt från buskarna.
När jag rökte min pipa i går så tittade jag på BBCs sändning av fredagens Diamond league-gala. SVT sände den inte så jag hade ingen förkunskap om vem som vann vad. Galan innehöll en del dramatik, särskilt i hinderloppen. I herrarnas lopp så ringde de i klockan med två varv kvar och ledaren hade inte 
räknat varven så han drog på en långspurt. När han sen, helt utpumpad, kom till mållinjen och insåg att det var ett varv kvar att springa så såg han rätt uppgiven ut. I damernas hinderlopp räknade funktionärerna rätt på varven men ledaren, kenyanskan Hyvin Kiyeng, räknade uppenbarligen fel för hon började spurta redan på det näst sista varvet och var redigt trött när klockan sen ringde och det var 400 meter kvar att springa. Emma Coburn från USA 
kom ifatt Kiyeng med 200 meter kvar men sen föll amerikanskan i vattengraven så kenyanskan bärgade ändå segern. Sicken dramatik!
Som jag nämnde inledningsvis har hustrun och barnen varit hos fruns föräldrar och där har det också varit dramatik. De hade ett åskoväder och glömde att dra sladdarna så när blixten slog ner i närheten så blev det överslag hos svärföräldrarna. Deras telefon, fiberanslutningsdosa, datormodem och tevens kanalbox pajade men tack och lov började inget att brinna. I går kväll blev det därför ingen digital underhållning hos dem men enligt hustrun så tittade de på gamla foton och tidningsklipp istället. De plockade bland annat fram ett 
tidningsklipp om att svärfar fick Peps Persson att komma till Motala och spela. Hade jag haft klippet tidigare så hade jag illustrerat mitt blogginlägg ”Peps” från den 28:e juni med det men då visste jag inte att det existerade.
