Kinamat och På spåret
Idag har hustrun, jag och hundarna avverkat två skogspromenader. I morse gick vi i vår skog och i 
eftermiddags blev det ett besök i Biskopstorps naturreservat. Morgonpromenaden bjöd inte på så mycket spänning, det mest uppseendeväckande var väl en omkullblåst bok där en gren fått överta rollen som stam. I Biskopstorp hände det däremot lite, i varje 
fall när vi körde hem, vi såg en duvhök på nära håll och så höll vi på att krocka med ett vildsvin som plötsligt for över vägen (hann inte fota). Grisen borde ju ligga och sova på eftermiddagen men den kanske blev uppskrämd av nåt. Tack och lov hann hustrun bromsa i tid. Efter inbromsningen kan vi konstatera att Sigges sele som vi kopplar till bilbältet i baksätet fungerar – den hindrade Sigge från att fara in i vindrutan när hustrun nitade.
Femtonåringen blev en 16-åring idag. Han börjar verkligen bli stor, vilket han visade genom att inte 
vilja tillbringa födelsedagen hemma… Vi åt i varje fall tillsammans (kinamat enligt sonens önskemål) och såg gårdagens säsongspremiär av ”På spåret”. Sen stack sonen dock iväg till kompisar.
Idag kan jag ståta med bara guldfärgad metall i ansiktet. De beställda smyckena kom igår men jag 
lyckades inte få dit ringen i örat. Piggen som går genom örat var lite grövre än på mina andra örhängen och jag fick inte igenom den, den kom nästan igenom men vägrade komma ut ur hålet på örats baksida. Idag tog jag hjälp av hustrun och hon löste det genom att sätta i smycket från örats baksida – då gick det som hejsan! Jag måste ha nån liten ficka i kanalen genom örat som smycket fastnade i när det träddes in från framsidan.
Här har varit kallt och blåsigt hela veckan, en rå och ruggig kyla, vilket gjort att jag hoppat över 
kvällspipan ett par gånger. Igår ville jag dock röka men jag var inte sugen på att känna mig kylslagen så jag satte mig i pannrummet. Det är inte jättevarmt där inne men ändå så pass att jag inte behöver handskar, och så blåser det inte ett skvatt.
