Häromdagen så skrev jag att jag inte skulle ta lugnande medicin (Alimemazin) på kvällen trots att jag blir väldigt uppjagad i mina försök att somna. Det höll inte så länge för i går kväll föll jag till föga och tog medicinen strax innan läggdags. Orsaken var dock lite speciell. Jag hade kryp i benen redan när jag satte mig med pipan i går kväll och efter en stund kunde jag inte sitta still utan promenerade bort till korna medan jag rökte min pipa. När jag kom dit så dök koägarna upp för att flytta djuren till en hage närmare oss (genom att driva dem genom skogen) så jag stannade och tittade och sen gick jag hem och mötte djuren och djurägarna.Vi pratade lite och de bad mig röja björnbär i hagarna. Det är nåt som behövs men som jag inte vet om jag har ork till. Jag har dock svårt att säga det till två bönder som jag vet jobbar häcken av sig så jag sa att jag skulle göra ett försök men jag kände hur stresshormonerna spred sig i kroppen medan vi pratade.

När grannarna ändå var hos oss så tittade vi på det träd som hustrun och jag inte vågade ta ner förra helgen. Vår tanke var att grannarna skulle komma med en traktor och att vi med hjälp av den och en lina skulle dra trädet från fårhuset när vi fällde det. Den manliga halvan av grannparet sa dock, det fixar du och jag, vi trycker trädet åt rätt håll! Var har du sågen? Jag svalde lite men gick och hämtade motorsågen…. Han visste dock vad han gjorde för vi fick ner trädet utan att riva hål i eternittaket på fårhuset (fast ett tag var det på väg åt fel håll innan vi kunde samla vårt mottryck).

Summerar man kvällen, oro i benen till att börja med, önskemål om en insats med röjsåg och stresspåslag i samband med trädfällning så inser de som känner mig att det blev lite väl mycket. Jag var superstressad när jag kom in och fick en panikattack efter en liten stund så jag såg ingen annan utväg än att ta Alimemazin. Jag känner av det i form av seghet idag men igår var det nödvändigt att ta det.

På eftermiddagen var 13-åringen och jag hos den äldre grannen och klippte gräs. På vägen dit såg vi en råbock på håll. Det märks att sonen klippt ett tag nu för han vågar ta närmare kanterna på gräsmattan i år. Under fikat så fick vi sällskap av en annan grannes höns. Det är mysigt med höns som spankulerar omkring i trädgården men jag är ändå inte sugen på att skaffa fjäderfän igen, vill inte ha ansvaret och skötseln.Apropå gräs – nu har de slagit våra hagar. Djuren hinner inte beta av dem när gräset växer som det gör nu så de tar ensilage på en del istället.Morgonpromenaden med Betty resulterade idag i flera olika bra foton. Jag plåtade en humla i rapsen, kor och kalvar i den nya hagen och så smög jag mig på en ekorre.

Var vänlig följ och gilla: