KRIS på gården
Idag har tre killar från KRIS varit här och lavat ved. De har jobbat på 
bra men det finns mycket ved att lava så de har att göra några dagar till. De gör dock det här jobbet när det blir luckor i deras övriga arbete så det kan ta några veckor innan allt är lavat och klart men jag känner bara en stor lättnad att det börjat hända nåt med veden.
Jag är ju ledig från praktiken på onsdagar och hade en del aktiviteter inplanerade men efter att ha börjat på den första så fick jag skjuta på resten. Vi har haft problem med avloppet, det har inte varit helt stopp men nåt har bromsat upp flödet i röret. Jag lånade därför en högtryckstvätt med tillhörande spolslang av en granne för att försöka
få bort stoppet. Det gick inte så bra, långt in i avloppsröret fanns det ett stopp men jag kom inte igenom det med spolslangen och när jag skulle dra ut den igen så hade slangen fastnat. Jag vågade inte dra så hårt i den eftersom jag var rädd att dra sönder grannens grejor. För att få loss slangen, och få bort stoppet, så blev jag tvungen att ringa efter en spolbil som kunde spola rent ledningen med kraftigare doningar än en vanlig högtryckstvätt. De var lite osäkra om de skulle hinna med oss i dag men de hann som tur var så jag slipper stanna hem från praktiken i morgon.
Han som körde spolbilen var inte lika rädd om grannens grejor som jag var utan han klev in i källaren och ryckte till i slangen och då lossnade den. När han sen drog fram slangen så visade det sig dessutom att den inte tagit skada. Sen spolade han rent ledningen både utifrån och inifrån med sin spolslang. Det fanns ett rejält stopp, hans teori var att det kommit in grus eller sten i ledningen när vi la
nya rör för köket. Gruset, eller stenen, hade sen långsamt byggt upp en propp. Det är jätteskönt att det löste sig men det är skit att det alltid är nåt som måste strula (kunde inte låta bli 🙂 ).
Jag satt inte sysslolös medan jag väntat på spolbilen men det jag hade planerat för dagen kunde jag inte göra. Jag hade nämligen tänkt åka iväg och köpa en ridhjälm till mig. Hustrun och jag ska på turridning på Söderåsen kommande söndag
och jag bedömer risken för en oavsiktlig avsittning från min sida som stor och vill därför ha rejält på huvudet (jag behöver en hjälm för körningen med Pirana också). Det hade visserligen varit lite fräckt att rida i boots och cowboyhatt men ska man klara av det på ett trovärdigt sätt så måste man kunna rida på riktigt, då räcker 
det inte bara med att man kan ”åka” häst litegrann.
Medan KRIS:arna lavat ved, och jag väntat på hjälp med avloppet, så sysselsatte jag mig med att kratta pinnar på gräsmattan. Det börjar bli dags att sparka igång gräsklipparen och då måste gräsmattan vara någorlunda pinnfri. När jag krattade under ett av 
äppelträden så var det väldigt mycket likartade, torra pinnar jag funderade lite på om ungarna dragit dit dem men sen kom jag på vart jag var och lyfte blicken – skatbo.
När jag lämnat ungarna vid skolbussen i morse så passade jag på att titta på grannens lamm på vägen 
hem igen. Lammen är bedårande och jag hade gärna sett att vi haft ett gäng lammungar som skuttade omkring i våra hagar nu.
Förhoppningsvis så har vi det så här års nästa år.
Några som jag dock helst vill slippa se nästa år är maskrosorna som slagit ut i vårvärmen längs med 
husväggen. Chansen att vi blir kvitt dem är dock obetydlig, till det hade krävts så enorma mängder Roundup att det definitivt inte kommer på fråga.
Jag läste Hallandsposten på nätet idag och blev genast stressad. De hade en artikel om en tjej som börjat blogga om 
Asperger och på kort tid fått 11000 följare. Hur gör hon? Jag bloggar ju visserligen för att det är roligt och för att jag mår bra av det men jag ska inte sticka under stol med att jag gärna såg fler besökare än den tappra lilla skara som nu läser det jag skriver (jag är dock väldigt tacksam för er). Det är väl tävlingsdjävulen i mig som hetsar, fler besökare är bättre än få. Bättre i det här fallet handlar tyvärr också om det värde som jag sätter på mig själv. Det finns en anledning till att jag aldrig kollat upp hur många besökare jag har, jag skulle förmodligen inte må bra av resultatet. Av antalet kommentarer på bloggen och hur många visningar mina YouTube-klipp har så drar jag dock slutsatsen att ni som läser det här snarare är elva till antalet än 11000. Fast jag ska väl egentligen inte klaga, min blogg har ju fått uppmärksamhet i både lokal- och riksmedia så det är ju inte som att jag inte haft mina 15 minuter i rampljuset.
Jag känner av att jag haft en stressig dag med att ta emot killarna från KRIS och min misslyckade avloppsspolning men även den lyckade spolningen stressade upp mig. Lägg därtill lite prestationshets utifrån andra bloggar och pojkarnas bowling (stressad att hinna i tid och av att jag idag fick kämpa med att hålla humöret uppe på dem). Stressen känns både psykiskt och fysiskt, jag är t.ex. alldeles öm i 
käkarna efter att ha bitit ihop tänderna långa stunder idag.
Jag vet inte om det var nån som reagerade på manschettknapparna jag köpte igår? När hustrun såg dem så sa hon direkt ”Wallenstams fastighetsförvaltning!” Jag såg ut som ett UFO och fattade ingenting. Det visar sig att myran med barret är Wallenstams fastighetsförvaltnings logga. Jag tycker dock att
knapparna är snygga ändå och kan tänka mig att gå omkring och göra lite smygreklam för Wallenstams, trots att jag inte har nån vidare koll på dem. Förhoppningsvis är de inte inblandade i PEABs projekt Mall of Scandinavia som Uppdrag Granskning pucklar på just nu.
Allra sist en lite trist bild. Jag hittade det här i fjolårsgräset, en igelkott som inte klarade vintern. Jag hoppas dock att det gick bättre för några av hans kompisar.
