Igår blev jag smickrad när jag kom in efter att ha varit ute i skogen och rökt min pipa. När jag klev in hemma så stod den man som hjälpte oss med trädfällning och uppsågning när vi gjorde det nya köket i hallen. När jag dök upp så sa han ”Här är han ju, mannen, myten, legenden!”. Sånt smicker faller jag stenhårt för. Det som hade fått trädfällaren att svänga inom oss var att han undrade om vi ville ha ett rådjur, han hade skjutit ett (inte på vår mark) men hade frysen full. Det var ett erbjudande vi inte tackade nej till, särskilt som han styckar åt oss.

Det har väl hänt mer än så sen i torsdags men det känns som om dagens gråa och regniga höstväder skymmer sikten för mig när jag försöker få ordning på tankarna. Hela jag känns faktiskt suddig. Dagens text blir därför kort men jag har i varje fall lite fotodokumentation som jag kan runda av med.

Var vänlig följ och gilla: