Min värsta fiende…..
Nu är vardagen efter helgerna här, från och med igår är båda ungarna är igång med skolan igen så jag är äntligen ensam hemma på 
dagarna (när hustrun inte jobbar hemifrån). Trots att jag rådde mig själv igår så lyckades jag jaga upp mig över nåt, oklart vad men på eftermiddagen blev jag orolig och sen kom ångesten med de för mig klassiska symptomen – illamående, ont i ögonen och ett konstant behov av att kissa.
Jag ville inte ta min vid-behovs-medicin så jag tacklade problemen med distraktion istället. Jag gav mig på att jobba med den misshandlade hatten jag köpte i förrgår. Som ny blev den inte men den blev helt klart mycket bättre. Klickbar.
Jag tog några bilder med hatten på också, vädret var GRÅTT men bilderna blev okej.
Idag har jag funderat lite över gårdagens ångestreaktion och jag tror att jag landar i att den kom sig 
av att jag söker bekräftelse och värde genom att göra saker. Jag löneslavar inte längre men jag bloggar, tränar, fotar, instagrammar m.m. och alla de där aktiviteterna fungerar som ett pseudo-jobb åt mig – de ger mig bekräftelse, även om de inte inbringar pengar. Jag måste göra nåt, helst nåt kreativt, för att känna att jag har ett värde, det borde kanske inte vara så men det är precis så det är.
När det gäller de sociala medierna så jagar jag inte läsare, följare, lajks m.m. utan jag gör det för min
skull – jag måste ha projekt att jobba med och jag är en skrivbordsmänniska så sociala medier baserat på mina foton och mitt klädintresse funkar jättebra. Ibland när jag träffar vänner så ber de om ursäkt och säger att ”det var länge sen jag läste i bloggen men jag ska kolla upp den”. De personerna är snälla och omtänksamma men de förstår inte varför jag bloggar – jag skiter väl i om de läser bloggen eller inte. Jag skriver den för min skull, som terapi, som en dagbok och som ett sätt att få utlopp för min kreativitet. Antalet läsare/följare/besökare är oväsentligt och om det skulle bli stort så vore det ett problem, inte nåt bra. Jag skulle inte kunna hantera stressen av att ha en blogg som många läste.
Nåt jag kan hantera, i varje fall lite grand, är vår Nikon D50 (vad ska jag göra när den lägger av) och
den har gått varm idag. Fantastiskt ljus och dimma i morse. På eftermiddagen var det ”bara” ett fantastiskt ljus. Bilderna på mig visar dagens utstyrsel när jag åkte in och lämnade vårt väggur på service i Halmstad. Hade min ”nya” Borsalino på skulten. Klickbara foton.
