Jag har börjat att ta med mig kameran i princip varje gång jag går ut. Ibland är det lite bökigt att släpa på den men jag tycker att varje gång jag lämnar den inne så dyker det upp nåt som jag velat fota. När jag skulle kvällsfodra hästarna häromkvällen så lät jag kameran vara men då upptäckte jag två monsterspindlar i stallet och fick gå och hämta den.
När jag i går skulle iväg till praktiken (sen som vanligt) så fastnade jag i dörröppningen eftersom jag upptäckte ett bi som fastnat i ett spindelnät. Jag tog några bilder men sen agerade jag inte som en naturfotograf ska – jag befriade biet. En riktig fotograf ska bara iaktta och dokumentera skeenden, inte påverka och förändra dem. Jag betraktar mig dock inte som en riktig fotograf och hade inga betänkligheter att rädda biet undan en säker död.
När jag morgonfodrade hästarna så fick jag också göra en räddningsinsats. Den gången var det en ollonborre som lagt sig på ryggen. Hustrun vände på en ollonborre på samma plats i stallet två gånger förra veckan så det verkar som om just den här skalbaggen har svårt att hålla sig på rätt köl.
Jag har sålt min första pipa! Fast såld på riktigt blev den inte eftersom jag ”bara” byter den mot tobak. I förra veckan så fick jag e-post från en piprökare i USA som sett mina pipor på YouTube och undrade om han kunde få köpa en. ”Va´!” – var min första reaktion men sen så bestämde jag mig för att jag inte ville sälja en pipa för pengar eftersom det skulle ställa en massa krav på mig att pipan måste vara 
perfekt. Jag föreslog istället ett byte pipa mot tobak. Det är ju i princip samma sak som ett köp men det känns lite mindre kravfyllt för mig. Under helgen så jobbade jag med pipan och i går vid lunchtid så var den klar men en stund senare började jag tycka att pipan inte var tillräckligt snygg. Det hela slutade med att jag gick ner i källaren och arbetad om den lite och det resulterade i en mycket snyggare skapelse. Jag tror att modellen (en s.k. Poker) kommer att passa han som jag ska byta med.
Sotaren var här igår och sotade både pannan och kakelugnen. Jag tycker alltid att det är nervöst när 
sotaren är här, jag förväntar mig alltid att de ska hitta fel och brister. Min oro beror nog delvis också på att de flesta sotare jag mött inte varit några muntergökar precis. Bistra och muttrande sotar de och sen kommer domen, d.v.s. om vi kan fortsätta elda eller inte. Hittills har vi dock alltid kunnat det (när panna/kakelugn väl blivit godkända).
För att undvika att Pirana ska få fång i år igen så ska vi låta henne gå i en liten, mager, hage. Jag satte därför upp stolpar i går eftermiddag och på kvällen så drog hustrun tråd och fixade grinden. Jag lyckas
aldrig få staketen raka, mitt staketmotto är ”Det blev inte rakt men istället blev det krokigt”. För ett tag sen hade jag ett foto på bloggen på en staketrad som var imponerande rak. De måste ha spänt upp ett snöre i förväg och satt stolparna längs med det. Det tycker jag är att fuska, ungefär som att läsa IKEA-manualen innan man börjar montera en möbel.
Efter sotaren och stolpsättningen så gick luften ur mig. Jag vet inte riktigt vad som hände men jag fick en riktigt kraftig ångestattack. Det började som ett tryck över bröstet när jag skulle hämta 8-åringen på fritids och sen eskalerade det. Jag försökte få stopp på det genom att sätta mig i under äppelträden med en pipa men det hjälpte bara inledningsvis. Mot slutet av pipstoppet så kom ångesten tillbaka och det med besked. De som följt bloggen länge vet att jag för nåt år sen bröt ihop på väg till Uppsala för att hälsa på min syster, det var den sortens känsla jag fick i går. Jag tog min tillflykt till sängen för att sova bort eländet. När jag vaknade i morse, efter att nästan ha sovit elva timmar, så mådde jag bra igen och den känslan har i stort sett hållit i sig hela dagen.
Under förmiddagen så satte jag mig med en pipa under samma äppelträd som igår men det var en helt
annorlunda upplevelse idag. Pipan smakade mycket bättre (samma tobak) och jag kände mig avslappnad och rätt nöjd med tillvaron. Jag hade tagit med mig söndagens DN för att läsa men det slutade med att jag bara satt där och tittade på fåglar och fjärilar i trädgården. Medan jag gjorde det så surrade bin och humlor i äppelblommen ovanför mig och fåglarna sjöng frenetiskt i buskar och träd.
Nåt lite positivt som hände när jag satt under äppelträden och kämpade med ångesten i går var att jag kunde titta på när pojkarna lekte med sina Nerf-gevär. De jagade och sköt varandra rätt friskt men
mitt i leken så kunde nån av dem ropa ”Stopp! Jag laddar om” och så stannade det av nån minut medan de plockade ihop sina skott. Även fast jag mådde som skit så var det härligt att se dem leka.
Nedan kommer tre av de senaste dagarnas bilder och allra sist två bilder åttaåringen tog i eftermiddags. Både han och jag undrar vad det är för nån insekt. Vet du?
