No Pasáran
Häromdagen konstaterade sjuåringen att ”du mår bättre nu pappa”. Det stämde att jag mådde bättre då än jag gjort dagarna innan. Det känns lite jobbigt att han läser av mig på det sättet. Jag vet att barn är bra på att känna av föräldrarna. Jag vill dock inte att han ska bli ett av de där barnen som hela tiden ”scannar av” en förälder. Hur låter han nu? Glad, ledsen, arg? Det är så lätt att han börjar känna ansvar för mig och hur jag mår. Att han tror att det är hans ansvar att trösta mig eller att få mig glad.
Efter att ha konstaterat att jag mådde bättre så konstaterade han också att jag inte såg normal ut (det här var vid hämtning på fritids). Jag undrade han menade med normal? ”Du ser inte ut som du brukar. Jag vill att du ser ut som vanligt.” Det han hade synpunkter på var min klädsel. Han tyckte inte om att jag hämtade honom i jeans, munkjacka och en vanlig jacka utanpå. Han ville se mig i kavaj och slips.
Ej ok klädsel
Ok klädsel
I går morse satte jag därför på mig kostymbyxor, skjorta, slips, väst och kavaj innan jag lämnade barnen på dagis och vid skolan. Sjuåringen ”godkände” utstyrsel. Han hade dock invändningar mot de skor jag tänkte ta. Efter lite funderande så kom jag fram till att hans förslag var bättre. En blivande stajlist?
Idag träffade jag äntligen min terapeut igen. Problem och ångest kvarstår men det känns ändå bättre än det gjorde innan.
Jag har sagt flera gånger att YouTube är fantastiskt. Det är det. Alla gamla musikaliska minnen går att hitta där. När jag var liten (70-talet) så spelades en låt av Björn Afzelius som heter ”Juanita”. Den handlar om spanska inbördeskriget och om svenskar som semestrar i Francos diktatur.
Känns mannen med cigarren igen? Hasse Ericson, Transport-arbetarförbundet.
“Juanita” gjorde stort intryck på mig. Jag tror att den, och Fred Åkerströms ”Den 30:e i första -72” (om den Blodiga söndagen i Derry, Nordirland), präglat mig politiskt. När jag nu lyssnar på ”Juanita” (letade rätt på den på YouTube idag) så känns den dock ganska dansbandssmörig. Trots det så knyter jag näven – ”No Pasarán!”
