På spaning efter den ekorre som flytt
Igår gjorde jag nåt lite dumt, men jag kunde inte låta bli – jag stack ut och sprang. Min skinka har 
känts väldigt bra de senaste dagarna och eftersom jag saknar löpningen oerhört mycket så ville jag prova om det gick att springa. Sjukgymnasten har sagt att det är okej att belasta skadan så länge smärtan inte blir intensiv och inledningsvis kändes det bra, nästan inte ont alls. Efter 1,5 kilometer (av tänkta 3) så började det dock göra för ont så jag fick promenera hem.
Efteråt var jag orolig att försöket skulle ha sabbat en del av den rehabilitering jag gjort men i morse så kändes skinkan som den brukar göra på morgnarna (stel och en svag smärta). Under hundpromenaderna idag har jag dock känt av skinkan lite mer än jag gjort sista veckan. Var det då värt att chansa och springa? Jag tycker det eftersom jag varit väldigt löpsugen och för att jag grubblat en hel del över när jag kan springa igen. Nu slipper jag grubbla – det krävs mycket mer rehabträning.
När jag skulle gå med hundarna efter lunch så blev det lite ståhej för Sigge fick syn på en ekorre på
logväggen. Han hoppade, skällde och stod på två benen 
men Kurre brydde sig inte särskilt mycket, tog en titt på Sigge och smet sen in på logen.
Betty fortsätter att försöka uppvakta Sigge men han begriper absolut inget. Igår stod han och käkade fallfrukt medan Betty juckade som besatt mot honom. Han ser henne verkligen bara som en motvillig lekkamrat.
Igår var jag med när hustrun och Sigge gick på hundkurs. Jag stod vid sidan och tittade på när de 
andra två jobbade, det gjorde de väldigt bra. Förra veckan var Sigge lite busig så igår fick vi en egen instruktör och hon var duktig och kom med en del bra tips. Första intrycket av henne blev dock inte bra eftersom hon var så uppenbart negativ till Amstaffar/amstaffkorsningar. När vi träffade henne så frågade hon vad Sigge var för ras och vi svarade en labbe-amstaffkorsning så blev det väldigt tydligt att hon gillade labbedelen men var rejält skeptisk till amstaffinslaget. Alla har ju rätt till sin åsikt men hon kändes rätt fördomsfull. Jag tror dock att hustrun och Sigge ändrade hennes syn på rasen lite under kvällen, de hade ett bra och följsamt samarbete.
