Pinsamma föräldrar
I går bloggade jag om en älg min son gjort i skolan. Jag la också in en bild på älgen. I morse visade jag inlägget och bilden för honom. Han blev väldigt upprörd! Det var ok att jag använde bilden (jag hade förvarnat honom när jag fotograferade den) men det var så pinsamt att jag skrev att det var en xxxxxx-älg. Jag förstod inte varför men så var det. Föräldrar som gör saker man tycker är pinsamt är bland det jobbigaste som finns.
Båda mina föräldrar har fortfarande förmågan att genera mig (jag trodde jag skulle ha vuxit ifrån förmågan att bli generad av dem vid det här laget). Jag ändrade inlägget omgående. Jag är väldigt tacksam att han lät bilden på älgen vara kvar. Det är en väldigt fin älg.
Idag hade jag min presentation på Socialförvaltningens kick-off. Det var en deja vú-upplevelse från när jag jobbade. Det började redan när jag var på väg dit. Jag var lite spänd och funderade på hur de skulle reagera. Precis samma känsla som jag hade när jag var på väg till en kund och skulle redovisa en undersökning. Situationen blev ännu mer bekant av att jag var sen och körde ”lite” fortare än vad som var tillåtet.
Även om jag var sen så tröstade jag mig med att jag kunde spara tid eftersom jag visste precis var vi skulle vara. När jag svängde in mot ”Tylöbäcks konferensanläggning” plingade det till i huvudet – det stod ju inte ”Tylöbäck” på inbjudan utan ”Tylöhus”. Helvete! Jag hade tänkt på fel ställe hela tiden. Av nån anledning, förmodligen stressen, blev jag osäker på vilken konferensanläggning ”Tylöhus” var. Är det Gessles hotell eller finns det ett tredje ställe i Tylösand? Jag ringde chefen på Socialförvaltningen, upptaget. Jag ringde min fru för att fråga henne. Hon visste inte och började kolla på nätet. Det gick inte fort nog för mig så jag bröt samtalet och ringde chefen igen. Nu svarade hon. Det var Gessles hotell. Jag kom fram med andan i halsen.
Presentationen gick bra. Jag är aldrig riktigt nöjd men den gick bra. Det blev en bra diskussion så jag tror att de fick ut nåt av den också. Jag är dock lite besviken över att de inte såg att jag färgmatchat Powerpoint-presentationen med mina kläder. Bilden visar vad jag hade på mig och ”ramen” till presentationsbilderna. Rätt bra matchning om jag får säga det själv.
