Idag så hittade min fru ett foto som jag letat jättelänge efter. Kortet är från när jag var pappaledig med äldsta sonen. Han tyckte det var spännande när jag rakade mig så jag kunde inte låta bli att ge honom en egen rakhyvel och fotografera det hela. Jag tycker att det blev en jättebra bild, förmodligen en av mina bästa. Samma son figurerar på ett av mina andra favoritfoton, där har han bytt rakhyveln mot en motorsåg.
Hustrun hittade bara en papperskopia av rakningsfotot men jag scannade in det i datorn. Jag har letat igenom både hus och dator flera gånger efter just den här bilden. Med tanke på att jag missade bilden som papperskopia så kanske jag ska låta hustrun leta igenom datorn efter den också.
Den senaste veckan så har jag plockat fram ett par skofavoriter som jag inte använt på hela sommaren. Det är ett par knallröda skor från Vagabond. De är väldigt somriga p.g.a. av färgen och eftersom de är så tunna. Tyvärr är de inte så snälla mot hälsenan men jag har dem bara korta stunder så det har gått ganska bra. De var de första persedlar jag köpte som stack ut lite
. Den färgen missar man inte. Det mesta av mina kläder är rätt konservativa så det är kul att ha nåt som sätter lite färg och knorr på saker och ting. Jag har gärna skorna till mer uppklädda utstyrslar också, t.ex. kostym.
I morse så såg jag en fantastisk dokumentär om 
modefotografen Bill Cunningham. Han har fotograferat mode på catwalken men framförallt på gatan ända sen femtiotalet och verkar vara en levande legend i branschen. I dagsläget så publicerar New York Times hans foton och det är också de som ligger bakom dokumentären om Cunningham. Han verkar vara en fantastisk fotograf men en ännu mer fantastisk människa. Jag har läst om filmen men aldrig lyckats hitta den på YouTube
https://www.youtube.com/watch?v=NVEv8FoRzf0
men så i går kväll fanns den där och jag såg den direkt när jag gick upp vid fem i morse. Så fort jag sett klart filmen så gick jag in på CDON.COM och köpte den, jag vill ha den hemma och inte vara beroende av om den finns utlagd på YouTube eller inte.
Idag så läste jag äntligen klart den näst sista boken om Hicke Hiskelig Halvulk III, ”How to betray a 
dragon´s hero”. Jag började läsa boken för pojkarna i slutet på april men under sommaren så har jag inte orkat läsa så mycket för dem, det har bara blivit ett enstaka kapitel nu och då. Till slut tog vi oss igenom boken så nu återstår bara att invänta nästa del i serien. Den släpps på engelska den nionde september så vi behöver inte vänta så länge innan vi kan ta del av den tolfte och sista berättelsen om Hicke.
Åttaåringen var på kalas på Laserdome idag. Han var oerhört spänd inför kalaset men jag tror att det 
levde upp till hans förväntningar. Han har i varje fall pratat väldigt mycket om det sen han kom hem.
Trots att familjen varit hemma idag så har jag kunnat ägna mycket tid åt mig själv. Jag började vid 05.00 med filmen om Bill Cunningham och sen har det varit egentid, bl.a. träning och bloggen, en stor del av tiden. Min fru å andra sidan har ägnat dagen åt att 
duscha barnen, städa toan, sortera papper m.m. Jag har stundtals haft dåligt samvete men mest har det varit skönt och jag har haft väldigt roligt större delen av tiden. För att travestera Emils pappa ”Roligt och roligt, deprimerade ska inte ha roligt” men nån gång ibland kan vi också få ha skoj! 🙂 Glädjen och den positiva känslan höll i sig en bit in på eftermiddagen men sen kom oro och ångest indrivande som iskalla dimbankar.
