I natt lyckades jag somna om efter blogginlägget. Jag har märkt att aktivitet, fysisk eller mental, fungerar bra som ångestdämpare för mig. Tyvärr lyckades jag klämma in en mardröm till under morgontimmarna. Även den handlade om arbetslivet.
Sommaren och hösten 2013 hade jag väldigt mycket mardrömmar. Då handlade drömmarna oftast om situationer där jag skulle försöka genomföra saker som var omöjliga, antingen var de praktiskt ogenomförbara eller så tidsmässigt omöjliga. En dröm som återkom var att jag sprang rakt mot befästa skyttegravar, så där som man ser dem göra i filmer om första världskriget (eller i tragiska, autentiska foton).
I dag överraskade jag mig själv genom att ta mig ut och röja lite sly i skogen. När vi flyttade till gården så tog vi ner en del gran och på hygget som blev kvar planterade vi bokplantor. De plantorna håller nu på att bli helt utkonkurrerade av all sly som växt upp runt dem.
Jag påbörjade röjningen redan för två vintrar sen men förra vintern orkade jag inte ta mig ut i skogen en enda gång.
I dag kändes det rätt bra att kämpa med slyn. Visst, det är mycket sly men jag ser ändå resultat av mitt arbete direkt.
Jag försöker röja fram bokplantorna men även spara en del björkar (som kan bli ved i framtiden).
En sak som gör det svårt för mig att komma ut och röja är att uppgiften ofta känns förlamande överväldigande. I stället för att ta tag i röjningen så försöker jag förtränga att vi har nån skog alls. Om jag i stället tog mig ut en kort stund lite oftare så skulle jag kanske kunna ge slyn en match. Det låter jätteenkelt nu när jag skriver det men när jag ska iväg så känns det som om nån håller upp en stoppskylt och säger ”Låt bli, det är lönlöst!” Tyvärr har den personen en väldig övertalningsförmåga.
Just nu känns det i varje fall bra. Det värker behagligt i armarna
efter ett väl utfört arbete. Jag röjer med en stor sekatör så röjningen blir som styrketräning för armarna.
I dag lekt Stout i kassen med gamla tidningar. Han verkade 
väldigt nöjd med livet, han skulle bara veta vad som planeras bakom hans rygg. Jag har ringt veterinären och frågat hur tidigt man kan kastrera hankatter. Svaret jag fick var sex månader, så det innebär att det är ”klippt” för Stout någon gång i mars.
