Svenskt rekord
I går bloggade jag om SM i 24-timmarslöpning och att min löpmentor Bosse Pelander var på väg att 
sätta ett nytt svenskt rekord i klassen M80. Loppet är slut nu och han krossade det gamla rekordet (105,7 km) genom att springa 147 km (missade världsrekordet med 13 kilometer). Det är en imponerande distans att springa för nån som föddes 1943, det är faktiskt en imponerande distans att springa för vem som helst. Givetvis blev Bosse även svensk mästare i sin klass. Bilden är snodd från Friidrottskanalen som sände från loppet och den visar Bosse med 90 sekunder kvar att springa – måste vara en både plågsam och skön känsla i kroppen då.
Jag har inte sprungit idag heller men jag mår i varje fall bättre. Jag prioriterade att såga ved framför att springa eftersom jag börjar bli lite stressad av veden nu. Mina magproblem har gjort att väldigt lite hänt på vedfronten de senaste veckorna (min del, killarna har lavat klart sin). Utöver vedarbete så klippte jag mer gräs idag, jag var lite orolig när jag vred om startnyckeln men klipparen startade som den skulle.
När jag körde ner till byn för att proviantera lite i förmiddags så såg jag att höstrapsen börjar blomma så smått. Snart är hela fältet gult och luktar gott. På vägen hem från Getinge så fotade jag kullen med vår finaste hage (fotot blir större om ni klickar på det).
Kullen var häromdagen inblandad i en bisarr diskussion på Reddit…. Jag la upp en bild på en ek på kullen och skrev att eken växte på en kulle. Utifrån omgivningarna på fotot började sen flera stycken kommentera att det där var minsann ingen kulle, möjligen en ”mound”. Vad är det med folk? Har de inget vettigare att göra? En annan, som tänkt efter lite och sökte samförstånd, la ut vad ChatGPT hade att säga om kullar/hills i Sverige och USA (se nedan, klicka på bilden så blir den större). Det var första gången jag kom i direkt kontakt med ChatGPT, har läst en massa om den i media nyligen, typ”Är AI ett hot eller en möjlighet?”
När jag gick med hundarna efter lunch så mötte vi puckot i den blå golfen när vi skulle korsa vägen 
utanför oss. Han stod på som vanligt men jag såg honom på långt håll och stod kvar mitt på vägen med hundarna och började fota honom när han närmade sig. Så fort han började sänka farten så klev jag och hundarna åt sidan men jag knäppte några bilder på honom när han körde förbi. Nu vet han att nån håller ögonen på honom….
