The land girls
En av mina stilförebilder är den irländske bonde, Mr Good, jag jobbade åt några månader 1990 och 1993. Han klädde sig bland annat i tweed och var 
välklädd på ett slitet sätt – kläderna var välanvända och hemmavid använde han balaband till bälte. Jag har tyvärr inga foton på honom men i går kväll när jag och hustrun såg filmen ”The land girls” så upptäckte jag en karaktär som påminde om Mr Good både till sett och klädsel – lantbrukaren som de tre huvudpersonerna hamnar hos när de under andra världskriget skickats ut som extra arbetskraft i jordbruket. Nedan tre foton på filmens ”Mr Good” och tre bilder på mig… Känner ni igen skådespelaren som spelar bonden? Det gjorde hustrun och jag men det tog ett tag innan hustrun kom på vart vi sett honom. Svaret allra sist i inlägget.
En annan film där det finns viss likhet mellan mig och en skådespelare ( i det här fallet en statist) är ”Guernseys litteratur- och potatisskalspajsällskap”. I en scen på slutet skymtar en statist förbi i klädd en hatt som liknar en av mina senaste ackvisitioner.
Hatten jag har ovan var för liten när jag köpte den, den var en 58:a och jag är en 59:a, så jag plockade
väck svettbandet. Det räckte inte riktigt så jag töjde ut den lite med hjälp av ett strykjärn (ånga) och
en metallbunke som är lika stor som mitt huvud. När svettbandet var borta så kunde jag läsa lite om hatten – modellen hade nummer 1877 och färgen hette 426. Det som intresserade mig mest var dock ordernumret, hade varit kul att veta vilken butik som ursprungligen beställde hatten. En tidigare ägare har nog hetat Johan Simonson, innanför svettbandet satt en lapp med det namnet skrivet (tror i varje fall att det står Simonsson).
Apropå hattar så vill jag passa på att ta av min för svärmor! Hon har, 80 år gammal, precis klarat av drygt ett dygn isolerad utan ström. Hon höll värmen genom att elda i kakelugn och vedspis. Vatten fick hon genom att smälta snö. Hustruns syster gjorde ett försök att åka ut och hämta svärmor till sig men väglaget var så dåligt att hon tvingades vända, dubbdäck och 4-hjulsdrift till trots.
Tillbaka till hattar och kläder – hade inte tänkt att besöka några fler secondhand-butiker i år men eftersom jag bestämt mig för att ge mig på att försöka sälja kläder via Ragtime i Göteborg så åkte jag till Kupan i Falkenberg i går. Jag fick med mig en del som potentiellt kan säljas, eller lika potentiellt användas inom familjen. Jag köpte bland annat två kavajer som passar killarna, frågan är bara om de någonsin kommer att använda dem? Förmodligen inte, hur mycket jag än vill det så har de inte min klädsmak.
Jag köpte även ett par kängor (Wolverine) som jag inte vet om jag ska behålla eller försöka sälja. Jag
ska putsa dem lite och se hur snygga dem blir. Blir de kanonfina så försöker jag nog sälja dem annars behåller jag dem själv. Det är bra grejor, randsydda, och de har många mil kvar i sig.
Mitt mående är ingen höjdare just nu, vi har tvingats ställa in vårt nyårsfirande. Dagarna går bra men 
på kvällarna får jag kraftig ångest och sen när jag ska sova så skiter det sig fullständigt med myrkrypningar och oro. Man kan tycka att jag bara skulle ta det lugnt och vänta ut sömnen, den brukar ju komma till slut, men myrkrypningarna och känslan av att vara trött men inte kunna somna (för gör jag det så väcks jag av att det rycker i benen) stressar mig och väcker rädslan till liv att det ska bli som perioden hösten 2021-våren 2022. Den kamp som var då orkar jag inte med igen, det har jag inte i mig.
Svar: Han spelade George i “A fish called Wanda”.
