Till Irland!
Det se ut som om jag överlevt ännu en vinter, vi är visserligen kvar i vintermånaden februari men snödropparna har börjat visa sig och det är ett verkligt vårtecken.
Nåt annat som visat sig här de senaste dagarna är en örn, i varje fall tror jag att det är en örn. En stor fågel har flugit förbi här ett par gånger, på håll har jag trott att det varit en häger för den har haft hägerns stora och långsamma vingslag men när den kommit närmare så har jag sett att det är nån slags rovfågel. Det enda som är så stort är en örn. Tyvärr har den inte flugit tillräckligt nära för att fotona ska ha blivit bra.
Jag vet inte om ni känner till organisationen Mind som jobbar med psykisk ohälsa, de driver bland annat en jourtelefon dit människor med suicidtankar kan ringa (telefon 90101, se även www.mind.se ). För ett tag sen så såg jag på Instagram att de sökte berättelser om folks egna upplevelser av psykisk ohälsa och jag
kontaktade dem vilket sen ledde till att jag skrev en text som de idag la ut på sin hemsida. https://mind.se/egna-ord/mitt-liv-imploderade-och-allt-forandrades/
Spännande och nervöst att få vara med där. Tyvärr utlöste publiceringen ett smärre psykbryt hos mig
idag på morgonen när jag såg att de i ”push-inlägg” på Instagram och Facebook skrivit felaktigheter. Där stod att sömnmedel till viss del hjälpt mig och alla som följt bloggen vet att det inte stämmer. Sömnmedel har stjälpt mig och jag hatar skiten, blev riktigt uppjagad när jag såg texten och kontaktade Mind via mejl och lämnade ett meddelande på mobilen till hon som jag haft kontakt med. Hon hörde av sig och sa att de skulle ändra texterna men jag tyckte det dröjde så jag kommenterade inläggen och påtalade felen. När sen Mind ändrat i sin text så tog jag bort mina kommentarer. Hela grejen tog dock väldigt på mina krafter och jag var helt färdig efteråt men istället för att stilla oron med
Theralen/Alimemazin som gör mig supertrött tryckte jag i mig en hel chokladkaka.
Efter chokladkakan var jag på väg att andas ut när hustrun messade om att när de ändrat i ”push-inläggen” så hade de också ändrat i den text jag skrivit. Vad i helvete! Den var vi ju överens om och den hade ju redan publicerats korrekt! Jag bröt ihop lite till men mejlade Mind och efter en stund fick jag besked att de skulle ändra tillbaka, vilket de så småningom gjorde. När allt var ändrat och rätt andades jag och grät lite av lättnad.
Den här texten är egentligen ingen stor sak, inte för nån annan än mig. I min mycket begränsade värld är det dock en väldigt stor sak. För en dag (det är väl typ så länge inlägget/texten blir aktuella innan det kommer nya inlägg) så har jag ett forum där jag kan berätta min historia och förhoppningsvis inspirera nån enstaka person att kämpa på lite till. En dag där jag kan känna att jag kanske gör lite skillnad.
Nåt annat som har potential att göra mig superstressad är en resa till Dublin med yngsta sonen men trots det så har jag (med hjälp av 
hustrun) bokat en resa dit i mitten på juni med honom. Jag har i åratal velat resa utomlands med honom, har tänkt på London, men aldrig känt att jag varit stark nog. Efter att jag kom igång med löpningen och slutat med sömntabletterna så har jag dock blivit mycket starkare så nu känns en sån resa inte helt omöjlig. Under hösten så fick jag via ett gemensamt klädintresse kontakt med en kvinna som bor i Dublin. Jag hjälpte henne hitta lite vintagekläder och utöver betalning så erbjöd hon mig och familjen att bo i hennes familjs gästrum om vi nånsin besökte stan. Det här fick kugghjulen att börja snurra i huvudet på mig och ledde så småningom till att det bestämdes att jag och sonen ska göra en helgresa till Dublin i sommar och nu är biljetterna bokade. Jag är supertaggad inför den men också rätt nervös, rädd att jag ska bryta ihop om det blir nåt strul men vad skulle kunna strula på Irland….. 🙂
