Sen jag startade mitt Instagramkonto så har jag kollat på en massa inlägg om herrkläder och granskat många kreatörer. Jag följer knappt 90 personer/organisationer nu och det kommer säkert att öka ett tag till. Min strategi är att initialt följa många 
för att sen behålla dem som jag gillar på riktigt. Hittills är det inte många, favoriterna just nu är en klädintresserad finsk tjej i Dublin och en familj som lever lite som vi gör här. På Instagram heter finskan @villiomenahuu och familjen @ubbyliv.
Jag följer massvis av välklädda män men de blir lätt formella i hur de klär sig, glädjen i kläderna syns inte alltid. . Många kör med nya skräddarsydda kläder i en italiensk eller brittisk stil som ofta är 
snygg men lika ofta tråkig. Det var också de gossarna som nyss insisterade på att springa omkring i för små kostymer, trenden håller på att vända nu. Jag använder den stilen som inspiration och utgångspunkt men sen försöker jag vrida den ett antal varv åt nåt håll, ofta med hjälp av färg.
Det finns också många som bär vintagekläder men resultatet blir ungefär detsamma som ovan, även 
om äldre kläder nästan alltid är personligare. Jag har väldigt lite vintage (rock hatt på fotot här är dock det.), alla mina kläder är begagnade men för att vara vintage så måste det var rätt gammalt och av en god kvalitet och ett välkänt märke. Väldigt lite av mina kläder uppfyller de kraven, även om jag har mycket märkeskläder är de inte särskilt gamla.
Nåt som också slagit mig är att fotona som läggs ut är dåliga. Det är inte dålig upplösning men de är bara tagna rakt upp och ner och inte satta i ett sammanhang. Själv tycker jag att det är den roligaste biten, att presentera kläderna på ett spännande sätt. Men de som lägger upp “rakt-upp-och-ner”-foton har massvis med följare så nåt gör de ju uppenbarligen rätt.
Det är svårt att söka på Instagram, jag hittar inte dem som är mer som mig, de måste finns där för så jävla unik är jag inte.
En dålig grej med Instagram, det är egentligen jag som är problemet, är min taskiga impulskontroll. Jag får ofta en idé och så MÅSTE jag genomföra den på studs eftersom den är helt lysande. När jag sen trycker på publiceraknappen så händer nåt i mig och jag känner att det här gick väldigt fort, var 
det verkligen genomtänkt? Av de flesta av mina inlägg så framgår det dock att jag är lite ”bäng i bulan” så jag kan alltid skylla på det om jag kör i diket.
Vi hade skitväder igår med blåst och snöblandat regn. Jag hade dock med mig kameran, dold under 
min rock, på hundpromenaderna. Vädret, och gömslet, gjorde tyvärr att jag inte fick upp kameran i tid för att plåta en gråsiska/ brunsiska och senare två rådjur. Siskan hade jag ingen aning vad det var 
när jag såg den men jag googlade ”liten randig fågel med rött på huvudet” och då dök den upp.
Idag har vädret varit bättre, fortfarande kallt och rått men ingen blötsnö och betydligt mindre blåst. 
Under eftermiddagens hundpromenad såg jag tre rådjur men Sigge märkte dem aldrig. Han hade mest fokus på att vi var på väg mot hagen där vi brukar kampa – han tycker verkligen att det är kul!
