Det finns en del finlir i piprökning, små detaljer som att man tänder pipan med tändstickor eller en 
tändare kan faktiskt göra skillnad. Jag fick inte riktigt till stoppningen av pipan i går kväll, rökte skivad tobak och den blev för luftig när jag tryckte ner skivorna i pipan och jag lyckades inte packa till den i efterhand med pipstoppen.
Räddningen blev att tända med tändstickor, det fick tobaken att brinna som den skulle. Jag fick inte alls samma fyr på tobaken med min Zippo. Jag är inget vidare på att hålla liv i pipan så det gick åt en hel del tändstickor.
Under hösten har jag till och från druckit lite whisky, whiskey och konjak till pipan och kommit
fram till att hos viss tobak så framhävs smaken verkligen av destillerade drycker. Det är dock skillnad på vilken dryck som passar med vilken tobak. Den bästa allroundwhiskyn är Glenlivet med en mjuk och mild smak som inte tränger undan tobakssmaken. Jag har inte druckit starka drycker regelbundet på många, många år och håller nu på att dricka upp slattarna i de flaskor som jag har stående. Med Glenlivet är det riktigt illa ställt, jag har max tre centiliter kvar så jag funderar på att inhandla en flaska till, alternativt önska mig en i julklapp. En ponny i födelsedagspresent och en flaska whisky i julklapp – önskelistan för december. Kanske rent av en Glenlivet från 1969, finns från 17 000 kronor och uppåt, eller så blir den vanliga tolvåriga bra, 400 kronor på Systembolaget.
Det går trögt med pipmakeriet igen. Jag gjorde ju en pipa för en dryg vecka sen men nu orkar jag inte dra igång nån ny. Jag har dock gett mig på att modifiera några befintliga pipor, d.v.s. byta munstycke vilket inkluderat att borra upp piphalsarna lite. Resultatet har blivit blandat – en förstörd pipa och en som blev finare. Ådringen i träet (ek) är dock lika tjusig oavsett munstycke.
