59Fifty
Igår skrev jag om att jag kände mig stressad på praktiken, både på grund av att jag kommit efter på grund av förra veckans frånvaro och av de förändringar som sker i den statistikinsamling 
som jag sysslar med. Trots att jag fick en del gjort under dagens praktik så förvärrades min känsla av stress och oro. I eftermiddags så fick jag lite struktur på mina statistikmallar men jag hamnade också i en diskussion som jagade upp mig ganska rejält.
Diskussionen handlade om vad vi ska fråga efter i datainsamlingen men den handlade också om hur vi ska fråga och vem vi ska fråga. Det kändes som att jag blev indragen i en diskussion om formerna för nåt som jag inte begriper. Jag kan för lite om enhetens verksamhet och rutiner för att känna mig trygg i en sån diskussion. Nu böljade diskussionen fram och tillbaka och jag kämpade för att hänga med och ha relevanta synpunkter men efter en stund så snurrade det bara i huvudet på mig. Jag bet ihop och försökte koncentrera mig, jag 
kanske försöker hantera min förvirring lite för mycket som en anka simmar…
Egentligen borde jag vara stolt över att man på enheten vill ha med mig i diskussionerna och inte bara använda mig till att stansa in siffror i Excel. Att de involverar mig visar ju att de har förtroende för mig och mina synpunkter. Jag blev dock väldigt otrygg och stressad när diskussionen gled iväg och började handla om saker som jag inte begrep. Det känns också som att statistikdelen av praktiken blivit 
mycket mer på allvar sen årsskiftet. Innan dess så använde vi bara mina siffror internt på enheten men nu ska de ingå som en del i underlaget till enhetens redovisning uppåt i den kommunala organisationen. På så sätt har det jag gör blivit mer relevant och mindre av en arbetsuppgift konstruerad för att hålla mig sysselsatt. Det är nåt som jag ser som positivt och i starka stunder som något stimulerande. När det jag gör blir mer likt ”riktiga” arbetsuppgifter så känner jag att pressen jag sätter på mig själv ökar. Jag var inte riktigt beredd på att jag skulle uppleva att den skulle öka så mycket på så kort tid.
Idag så pratade jag med en på enheten om att jag känner mig stressad. Hon försökte lugna mig och säga att ingen förväntar sig stordåd av mig och att de är helnöjda med min insats. När jag pratade med henne 
så hade jag dock svårt att beskriva oron och de olika stressmomenten, jag hittade inte riktigt orden. Det var också svårt att prata om det eftersom gråten alltid lurar runt hörnet när jag känner mig stressad och utsatt. Man kan tycka att för nån som gråtit så mycket som jag gjort så skulle en gång till inte spela nån roll. Att gråta på praktiken handlar dock om så mycket mer än saltvatten på mina kinder. Det handlar massvis om att jag håller på att bygga upp en professionell identitet igen, jag försöker hitta tillbaka till något som liknar en yrkesroll. När jag gör mina arbetsuppgifter på praktiken så vill jag vara rationell och logisk, då blir gråt ett tecken på raka motsatsen.
Jag tänker att jag ska försöka runda gråten och dess negativa påverkan på min dialog med enheten 
genom dagens blogginlägg. Kan jag beskriva hur jag tänker och känner i en bloggtext (jag gråter inte när jag skriver och även om jag gjorde det så skulle det ju inte synas) så kan jag i morgon bara skicka ett mejl med en länk till dem på enheten som jag tycker behöver veta hur min situation ser ut.
Innan dagens praktik så gjorde jag några ärenden på stan, de innefattade bl.a. besök på Myrorna och på Hemköp. På Myrorna så köpte jag en basebollkeps till nioåringen. Han har redan två 59Fifty kepsar för basebollag men jag tänkte att han skulle gilla 
en Pittsburgh Pirates-keps också. Det gjorde han.
På hemköp så köpte jag surkål. Vid sidan om ost (som jag bloggat om tidigare ) så har surkål seglat upp som en stor stapelvara i min diet. De har inte rätt sorts surkål på Konsum i Getinge så jag försöker bunkra upp när jag är inne i Halmstad.
Innan eftermiddagens praktik så hann jag också med att äta lunch med en kompis. Vi åt på 
Strandgatan tjugo. Deras soppa var väldigt god men den överträffades som vanligt av deras bröd.
