Släktsängen
Äldsta sonen är på tennisläger i Båstad i helgen (de ska få testa att spela på centercourten) 
och då passade hustrun och jag på att byta ut hans säng, hans 90 cm-säng är nu ersatt med den 
Asplundska släktsängen (120 cm). Släktsäng är kanske att ta i men han blir den tredje generationen som sover i den. Min far köpte den på 80-talet när vi bodde i Vagnhärad men sen flyttade han utomlands så sängen magasinerades. När jag under gymnasietiden fick flickvän så plockades den fram ur magasinet för att vi skulle slippa trängas i den 70-säng jag hade. Sängen följde med mig till Linköping när jag pluggade där och sen till Uppsala när jag bytte studieort. Efter studierna så fick jag jobb i Karlstad och hustrun i Skåne och hon tog med mig sängen dit ner eftersom jag bodde hos svärföräldrarna och kunde sova i en av deras gästsängar. Efter några månader så fick jag jobb i Halmstad och då flyttade jag ner till hustrun och 
sängen i Kågeröd, Skåne. När hustrun också landat ett jobb i Halmstad, och vi hyrde ett hus här, så följde sängen med innan vi bytte ut den mot en bredare variant och då fick den agera gästsäng hos svärföräldrarna i Värmland. Nu är den tillbaka här och om sonen gillar den så kanske den följer med till hans första boende. Ja, madrassen har bytts ut under årens lopp……
Jag har funderat en del på varför jag blivit så ivrig att lägga upp bilder på sociala medier den sista tiden. På bloggen har jag gjort det länge men där har det bara lunkat på och jag har inte tänkt så mycket på det eftersom det inte händer så mycket på det forumet. Jag gillar att fota och har visat upp bilderna
på bloggen men de har ju inte fått så mycket uppmärksamhet. När jag började lägga ut bilder på Reddit så fick jag desto mer uppmärksamhet och jag upptäckte att jag tyckte det var väldigt kul. För första gången på väldigt länge så kändes det som att jag gjorde nåt som nån 
utanför familjen uppskattade, som att jag faktiskt åstadkom nåt med mitt fotograferande av mig och omgivningarna här omkring. Det är kanske inte som att jobba men det ger faktiskt lite av den känslan och den har jag saknat. Sist jag kände den var när jag var hjälpinstruktör på boxersise-pass hos Eldsberga gymnastikförening men det tog ju slut när Corona drog in över Sverige.
Apropå fotografering så har jag knäppt på de senaste dagarna. Jag har varit hos backsvalorna ett par gånger men det är svårt att få till bra bilder eftersom jag inte vill gå för nära. Jag har fotat kajor som bråkade i luften och de var också knepiga att knäppa. Korna var däremot ett säkert kort, de gick enkelt att komma nära och ett ännu säkrare kort var lupiner och tulpaner, de stod verkligen still även när jag plockade fram kameran. En leopardsnigel och vyerna häromkring var också tämligen stationära. Flertalet av fotona nedan blir större om ni klickar på dem.
