I går kom det grus i maskineriet för mig, eller egentligen inte grus utan en fladdermus. 
Jag hade en tydlig tidsplan för gårdagen med vad jag skulle göra och när det skulle göras. Mellan 11.00 och 12.00 stod målning på schemat. Strax innan elva gick ut och plockade ihop grejorna men jag behövde späda färgen med lite vatten så jag öppnade porten till pannrummet för att gå in och fixa det. När porten gled upp såg jag att det satt en fladdermus på insidan. Den satt nästan på samma ställe som jag hittade en barbastell (en fladdermusart) för några år sen. Jag tog några kort (klicka på dem så blir de större) och stängde sen porten igen.
Fladdermusen fick mig dock att tappa allt intresse för målningen. Jag ville mycket hellre försöka ta reda på vad för sorts fladdermus det var. Vid tidigare fladdermusobservationer så har en bekant som är lite av en fladdermusexpert hjälpt till med identifieringen så jag mejlade honom. Jag fick dock omgående ett felmeddelande som meddelade att e-postadressen inte längre var aktuell. Experten hade uppenbarligen bytt jobb (jag har inte så tät kontakt med honom – typ när jag hittar fladdermöss). Jag fick därför ägna tid åt att lokalisera honom och innan det var klart och jag mejlat fotona till honom så var det dags för lunch (jag återkommer när jag får besked kring fladdermusens arttillhörighet). Förseningen som fladdermusen orsakat släpade sen med under hela eftermiddagen så allt på min ”att-göra”-lista blev inte gjort igår.
Nåt jag dock gjorde var att promenera med Betty på eftermiddagen och då kunde vi se när de tröskade rödklöverfrö på ett skifte jämte gården. Tröskningen lockade till sig massvis med glador, som mest såg jag elva stycken som cirklade.
Idag gjorde jag ett av mina allt mer ovanliga besök i Halmstad. Som socialträning åkte jag in och 
besökte Myrorna och Kupan, inga större fynd gjordes. Jag köpte dock en keps som är tänkt att ersätta kepsen jag har när jag springer. Träningskepsen är stenhård av intorkad svett och luktar verkligen inte gott (den var tämligen ofräsch redan innan jag började springa i somras). Det är inte helt lätt för mig att hitta bra träningskepsar eftersom jag har ganska bestämda krav på kullens djup och snitt samt på hur kepsen spänns i nacken (om den är justerbar). Den här kepsen uppfyllde de uppställda kraven, enda nackdelen är att jag inte begriper vad det står längst fram. Trettonåringen trodde det var ett ”B” men jag är inte säker på att jag håller med. Kepsen duger dock till att träna på vägarna häromkring med.
Turen till stan gav, förutom social träning och en keps, också en anledning att klä upp mig lite.
