Författare: johan

Det finns ett uttryck på engelska – “In the land of the blind the one eyed man is king” som jag första gången kom i kontakt med genom Tom Waits lite udda sång ”Singapore” (första spåret på hans eminenta skiva… Läs mer

Sen jag blev klar med vedhuggningen har jag inte kört nån fysträning, tanken var ju att röjsågen skulle ersätta yxan som träningsredskap men det är för torrt i markerna för att röja björnbärsbuskar (kor och kalvar kämpar dock på med… Läs mer

De senaste dagarna har jag inte mått bra, mycket oro, ångest och trötthet. Jag vet dock vad det beror på och det är helt och hållet självförvållat eftersom det kommer sig av att jag skrivit, och skickat in, en anmälan… Läs mer

Först vill jag börja med att be om ursäkt till er som kommenterat på bloggen de senaste månaderna – jag har inte svarat och det är väldigt oartigt av mig. Tidigare fick jag alltid ett mejl när nån lämnade en… Läs mer

Jag vet inte om nån noterade det men gårdagens blogginlägg var lite knackigt, absolut inte ett av mina bästa. Orsaken till det var att jag var stressad och på ett dåligt humör när jag skrev det och det i sin… Läs mer

Igår grillade vi igen och den här gången testade jag att ha båda hundarna ut när jag gjorde det. Betty kan man ha lös kring grillen men Sigge vet man aldrig vad han kan hitta på så han fick vara… Läs mer

I går kväll var jag helt knäckt, fruktansvärt trött, trots att jag inte gjort nåt speciellt under dagen. Jag kände redan under förmiddagens löpning att jag var tung och seg i kroppen men det skulle bli mycket värre. På eftermiddagen… Läs mer

Idag har Aftonbladet en lång artikel om min löpmentor Bosse Pelander och hans bedrifter som ultralöpare på sin hemsida. I morse var artikeln öppen för alla att läsa men när jag skulle in där efter lunch så var den låst… Läs mer

Sen jag i mitten på mars fick min medicin mot myrkrypningar och ryckningar i benen har jag mått bra och hållit ett ganska högt tempo här hemma (med mina mått mätt). De senaste dagarna har jag dock känt att det… Läs mer

Via teven så har vi de senaste dagarna gjort tidsresor tillbaka till 70- och 80-talet med ungarna, vi har sett ”Historieätarna, 70-talet” och Lars Molins ”Saxofonhallicken”. Yngsta sonen är rätt tystlåten i sina reaktioner medan 16-åringen är väldigt tydlig med… Läs mer